ofog

2005-09-29T23:00:00.000-07:00

Det här är ofogs sista notering. Om sisådär en vecka tags denna blog ned. De av er som vill spara någonting härifrån bör rappa på. Hädanefter hänvisas hit.

2005-09-21T15:15:00.000-07:00

Dags att sluta en cirkel, den kanske viktigaste i mitt liv. Dags att bli en smula självbiografisk. Sommaren 1975 lämnade jag, då skäligen ung, för första gången hamn ombord på M/S Margaret Johnson, ett då sex år gammalt (blott fyra månader äldre än jag) 175 meter långt containerfartyg. Den gången skulle vi (mor, lillebror & jag) blott följa med till Harwich, medan de andra, alltså de som faktiskt arbetade ombord, skulle till Vancouver & vända - en trad som tog två månader. Men, & detta är kärnpunkten, det var då jag för första gången inte förstod utan sparkades i ögat av insikten att det finns en värld utanför den lilla trånga avkrok vi bor i. En värld full av saker att göra & upptäcka & icke i helvete att jag skall framleva mina dagar i den avkrok där jag av någon outgrundlig anledning har blivit placerad. Då bestämde jag mig för att lära mig ett nytt språk, valet föll givetvis på engelskan, som jag visste var ett spritt & gångbart språk. Så skedde & så blev engelskan mitt enda bra skolämne. Senare förstod jag att spanskan & arabiskan är de andra språk man behöver kunna. Vi gjorde två resor till med samma fartyg; till Australien sommaren 1977, under en av deras stora hamnarbetarmaskningsaktioner (vilket gjorde att resan tog längre tid än planerat, att jag missade de första veckorna av andra klass & att vi fick se en del av Sydney, Perth & Melbourne) & till USA sommaren 1982. Då klev vi av i Los Angeles, tillbringade några dagar där& tog bussen till San Francisco där vi fångade båten på tillbakavägen från Vancouver. Den åttonde oktober lämnar jag landet på enkel biljett, det är nog nu. Sverige har inte känts som ett hemland sedan 1975. Cirkeln sluts, jag hamnar på en spanskspråkig ö vars närmsta fastland är formellt arabiskspråkigt & min lyrik pratar hyfsad engelska

2005-08-30T04:01:00.000-07:00

Min, om ingenting extremt oväntat inträffar, sista diktläsning i riket var en skäligen underlig historia. En handfull i publiken (inget konstigt i det klockan 12 en fredag), en kvart att förbruka, ingen sömn natten innan, kunde knappt stå upp utan att svaja betänkligt, kunde nästan läsa innantill, hade inte en susning om ifall någon hörde någonting av vad mikrofonen lämnade ifrån sig & hade inte en diktrad skriven sedan skarven mars/april (har övergivit svenskan som lyriskt språk), av det följer med obeveklig logik att om jag hade haft några exemplar av min gamla Fakir med mig hade jag kunnat sälja dem till ungefär tre fjärdedelar av publiken. Det säger någonting otäckt om tillståndet i den svenska lyriken & vidhängande diktläsningar

Lyckligtvis är Tomas Ekström en av dem som inger hopp om att till & med en sorts traditionellt berättande dikt kan svänga. Första gången jag såg omslaget till hans kommande diktsamling blev jag en aning skärrad: "vad fan har de nu ställt till med". Sedan slog det mig att det faktiskt kan fungera. Manuset tjuvläste jag i våras & säger härmed att det är en diktsamling som förtjänar en stor & uppmärksam publik.

2005-08-30T00:47:00.000-07:00

Den 23 augusti fyllde ofog ett år. Oddsen är inte strålande att det blir en (missad) födelsedag till

2005-08-22T06:10:00.000-07:00

Serums Mord Med Brandsläckare avlöpte så smärtfritt ett arrangemang kan förväntas avlöpa & igår kväll spelade Flogging Molly på Mölleplatsen. Malmöfestivalen är därmed konstnärligt avslutad. Bättre än Flogging Molly finns det ingenting på programmet som kan komma i närheten av att bli.

"No ball or chain or prison shall keep
We're the rebels of the sacred heart"

2005-08-11T23:48:00.000-07:00

Några av de stora tidningarna har recenserat Beat! (red. Per Planhammar & Gunnar Harding). Jo, de tycker nog att den är schysst & så, men... Vi väntar på en läskunnig recension. Vi anar att vi väntar förgäves på den

2005-08-08T05:59:00.000-07:00

KALLIGRAFI

Valentino Dog Och Monty Har Dött
den gamle e.e. cummings dog
fastän pound
inte dog il miglior fabbro
så gjorde eliot det
och jaime joyce, och don benito, blinda.

Och gide, respektabel med åren,
i studenthandböcker.
självaste brassens skall dö!
jesuskristus
dog minsann för någon tid sedan
ännu minns jag när bogart dog
césar vallejo har dött (han slog er
alla)
Carlos gardel dog
och leslie howard, under de där åren
var
Federico för mig bara en man som dog.
En lantbrukare som hette faulkner dog
(kafka, som inte kände mig, dog)
harlow dog
och Marilyn tog livet av sig.

Så sorgligt allt detta är.

Här är dikten jag lovade Purpurpetrus för ett tag sedan, det tog ett tag att leta upp min gamla tolkning av denna dikt av Pere Gimferrer. & så ser den inte ut som på boksidan (tack så jävla mycket, blogger) där den ligger utspridd som en gammal majakovskidikt. Nå, Pedro José Gimferrer, som han egentligen heter, föddes 1945 i Barcelona & lever & verkar, såvitt jag vet, alltjämt i Katalonien. Den här dikten skrev han dagen då Montgomery Clift (första radens Monty) dog & publicerade i en tidskrift. Senare trycktes den i en utökad nyutgåva av hans andra diktsamling Arde el Mar, i original utgiven 1966, som gavs ut i pocket (Ed. Catedra - Colección Letras Hispanicas, 1997), med en bortåt hundra sidor lång & olidlig introduktionsessä av någon akademisk halvfigur. Det är en ganska vackert formgiven volym (flera av utgåvorna i den serien är det) som innehåller en hel del skön dikt. Några år & ett par diktsamlingar senare, 1970, bytte han litterärt språk från kastiljanska till katalanska

2005-07-25T05:10:00.000-07:00

Samanthi Kahn - ordAnna Nordquist - bild
Andreas Soneryd - ord
Kristian Svensson - ord & musik

2005-07-23T20:40:00.000-07:00

Bara så det inte skall råda något tvivel om den saken: Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti. Deras partiprogram är att stoppa invandringen (företrädesvis från mellanöstern & Afrika) & deras dröm är att sparka ut dem som kommit hit & deras barn & barnbarn & barnbarnsbarn ad nauseam

2005-07-17T07:00:00.000-07:00

Till sist blev ofogs fjärde bredsida producerad, 50 exemplar, några av dem lite kladdiga i utskriften, numrerade & signerade av Serumredaktör Jonas Svensson. Titeln är i sig en dikt - 4 anteckningar från det där envist jävla knulldunkande nattåget, som försvinner med alla kärlekar in i den långa ljusa norrlandsnatten... Om man vill ha ett ex får man gå på mig eller Jonas, antingen på malmös gator, eller via respektive blog

2005-07-13T18:22:00.000-07:00

Är det förvånande att moskéer brinner i england?
Är det förvånande att engelska sjukhus får in fler svårt misshandlade personer "med arabiskt utseende" än kanske någonsin tidigare?
Är det förvånande att englands imamer uppmanar sina församlingsbor att hålla sig hemma om de inte akut MÅSTE ut? & är det förvånande att den uppmaningen är föranledd av omsorg om församlingsbornas säkerhet?

Nej, engelsmännen lever bara ut sitt hat när de nu har fått en "legitim måltavla"?
Fuck britannia

2005-06-22T05:41:00.000-07:00

30:VIII:69

Geting i bokhyllan förkastar
Walt Whitman, Herman Melville, Emily
Dickenson, the Goldiard Poets, En vedisk
Läsebok, Lama Govinda, Medeltida Franska
verser & romanser, Buddhas Långa
Diskurs och de Viktigaste Upanishaderna.
Fönsterglaset utgör mer under-
hållande läsning, men snart lämnar hon det för
ängskavlen kameliahäcken den
bleka förmiddagssolen.

Den här dikten/anteckningen av Philip Whalen (tolkad av mig) återfinns i original i Kyoto Notebook, arkiverad hos Bancroft Library i Berkeley, Kalifornien. Med tack till Stephen Vincent, rätt svängig skald boende i området, som återgav den i en notering avseende Whalen, Corman & Zukofsky (de är bättre att googla än att jag väljer någon enstaka länk). Whalen finns presenterad & representerad med 14 dikter i nummer 19 av Serum, men i korthet var han beatpoet, ickeorganiserad anarkist & zenmunk, sedemera roshi, i San Francisco, levde mellan 1923 & 2002 & publicerade en strid ström av diktutgåvor i olika, oftast små, format & försvinnande små upplagor. Två rejäla samlingsvolymer finns: On Bear's Head (Harcourt, Brace & World, 1969) & Overtime - selected poems 1950- 1985 (Penguin, 1999), den senare redigerad av Michael Rothenberg. De sista åren, från 1988, skrev Whalen ingenting på grund av tilltagande & senare total blindhet.

Så börjar det hetta till i Chiapas, följande kungörelse från ELZN:s generalkommando kopierar jag in rakt av från ett vidarebefodrat e-postbrev, först den osignerade (& uppenbart hastigt gjorda) svenska versionen:

19 juni 2005. Till Mexikos folk. Till världens folk.

Från och med i dag har Zapatistarmén för nationell befrielse deklarerat HÖGSTA BEREDSKAP i samtliga rebellkontrollerade områden.

Med anledning av det meddelar vi följande:

För det första. I denna stund stängs de politiska centrum som kallas för Caracoles, liksom de Goda styrande rådens kontor i zapatistbyarna Oventik, La Realidad, La Garrucha, Morelia och Roberto Barrios. Samtliga högsäten i zapatisternas autonoma kommuner avvecklas också.

För det andra. Det pågår även en evakuering av samtliga valda representanter i de Goda styrande råden och i de autonoma kommunerna,
för att sätta dem i säkerhet. Från och med nu och inom överskådlig framtid kommer de att utföra sitt arbete underjordiskt och i ständig rörelse.

För det tredje. I våra fem Caracoles kommer sjukstugorna att hålla öppet även i fortsättningen. De drivs av civila, vilka inte har något ansvar för de handlingar som CCRI-ÖB i EZLN kommer att vidta i framtiden, och vi kräver därför att regeringsstyrkorna respekterar denna civilbefolknings rätt till liv, frihet och livsmedel.

För det fjärde. Samtliga reservister som tidigare utfört socialt arbete i zapatistbyarna har kallats in för tjänstgöring och de reguljära trupperna har försatts i högsta beredskap. På samma sätt har utsändningarna av zapatistradion ”De röstlösas röst” upphört på såväl
kortvågs- som FM-frekvenserna.

För det femte. Samtidigt som denna kommuniké sänds ut uppmanas de civila, mexikanska och internationella observatörer och
biståndsarbetare som finns i byarna att antingen omedelbart lämna rebellkontrollerat område eller på egen risk och av fri vilja stanna kvar, med då i någon av de fem Caracoles. Minderåriga måste villkorslöst lämna området.

För det sjätte. EZLN tillkännager att Centrumet för Zapatistinformation (CIZ) stängs, och vill samtidigt tacka de civila personer som deltagit i dess aktiviteter fram tills denna dag. CCRI-ÖB i EZLN vill poängtera att dessa individer inte har något ansvar för EZLN:s framtida handlingar.

För det sjunde. Ingen av de personer eller de civila organisationer och solidaritetskommittéer som tagit kontakt med oss sedan 1994 har
något som helst ansvar för våra framtida handlingar. Vi vill tacka alla dem som under nästan 12 år med seriositet och ärlighet visat sitt
stöd för den civila och fredliga kamp som indianerna i zapatisterna fört för att åstadkomma ett konstitutionellt erkännande av ursprungsfolkens kulturer och rättigheter.

Demokrati!
Frihet!
Rättvisa!

Från sydöstra Mexikos berg.

För Underjordiska revolutionära indiankommittén – överbefälhavare i Zapatistarmén för nationell befrielse.
Subcomandante Marcos
Mexiko, den sjätte månaden av år 2005.

Bakgrund och ryktena som möjligen förklarar denna ”röda alert”.

Hundratals militärer bedriver operationer ”mot marijuanaproduktionen” i kommuner som gränsar mot Zapatistkontrollerade områden.
Banker säger upp och fryser bankkonton för de grupper som stödjer EZLN.

Regeringen anklagar EZLN för att odla knark.

Banker säger upp och fryser bankkonton för de grupper som stödjer EZLN.

Det anländer nya militära instruktörer till de paramilitära grupperna. Den här gången från USA.

Armén förbereder en operativ i Guerrero och Chiapas och mobiliserar i hemlighet 9 000 soldater.

Zapatisterna underrättelsetjänst har fått indikationer att paramilitära grupper förbereder en stor offensiv mot Zapatistkontrollerade zoner i Chiapas.

& så originalet:

19 de junio de 2005. Al pueblo de México: A los pueblos del Mundo: Hermanos y Hermanas:

A partir del día de hoy, el Ejército Zapatista de Liberación Nacional ha decretado, en todo el territorio rebelde, una ALERTA ROJA GENERAL

En base a esto les comunicamos:

Primero . Que en estos momentos se está realizando el cierre de los Caracoles y las oficinas de las Juntas de Buen Gobierno que se encuentran en las comunidades zapatistas de Oventik, La Realidad, La Garrucha, Morelia y Roberto Barrios, así como todas las sedes de
las autoridades de los distintos municipios autónomos rebeldes zapatistas.

Segundo . Que también se está procediendo a la evacuación de los miembros de las distintas Juntas de Buen Gobierno y de las autoridades autónomas, para ponerlas a resguardo. Ahora, y por un tiempo indefinido, realizarán su labor en forma clandestina y trashumante. Tanto los proyectos como el gobierno autónomo se mantendrán trabajando, aunque en condiciones distintas a las que ha habido hasta ahora.

Tercero . Que en los distintos Caracoles se mantendrán funcionando los servicios básicos de salud comunitaria. Al frente de ellos están civiles, a quienes el CCRI-CG del EZLN deslinda de cualesquiera de sus acciones futuras y para quienes exigimos trato de población civil y respeto a su vida, libertad y bienes por parte de las fuerzas gubernamentales.

Cuarto . Que han sido llamados a filas todos los elementos de nuestro EZLN que se encontraban haciendo labor social en las comunidades zapatistas, y que han sido acuarteladas nuestras tropas regulares. De la misma forma, se han suspendido por un tiempo indefinido todas las transmisiones de radio insurgente ''La voz de los sin voz'', en frecuencia modulada y en onda corta.

Quinto. Que, de manera simultánea a la publicación de este comunicado, se está exhortando a las sociedades civiles nacionales e internacionales que se encuentran en trabajos de campamentos de paz y en proyectos en comunidades, para que abandonen territorio rebelde o, si es su decisión libre y voluntaria, permanezcan a su cuenta y riesgo concentrados en los llamados Caracoles. En el caso de menores de edad, la salida es obligatoria.

Sexto. Que el EZLN anuncia el cierre del Centro de Información Zapatista (CIZ), no sin antes agradecer a las sociedades civiles que participaron en él desde su formación hasta el día de hoy. El CCRI-CG del EZLN deslinda formalmente a estas personas de cualquier
responsabilidad en las acciones futuras del EZLN.

Séptimo. Que el EZLN deslinda a todas las personas y organizaciones civiles, políticas, culturales, ciudadanas, no gubernamentales, comités de solidaridad y grupos de apoyo que se han acercado a él desde 1994, de cualquiera de nuestras acciones futuras. Agradecemos a todos y todas quienes, con sinceridad y honestidad, en estos casi 12 años apoyaron la lucha civil y pacífica de los indígenas zapatistas por el reconocimiento constitucional de los derechos y la cultura indígenas.

¡DEMOCRACIA!
¡LIBERTAD!
¡JUSTICIA!

Desde las Montañas del Sureste Mexicano. Por el Comité Clandestino Revolucionario Indígena-Comandancia General del Ejército Zapatista de Liberación Nacional.
Subcomandante Insurgente Marcos.
México, en el mes sexto del año 2005

Los antecedentes y rumores que quizas expliquen la ”alerta roja”

Cientos de militares realizan operativos supuestamente ”antidrogas” en la regiones cercanas a la zona de influencia zapatista.

El gobierno acusa al EZLN de cultivar y traficar drogas.

Bancos suspenden y clausuran las cuentas de los grupos que apoyan al EZLN.

Llegan nuevos instructores militares apoyando a grupos paramilitares priistas, esta vez son de los EEUU.

El ejercito federal prepara un operativo en Guerrero y Chiapas movilizando secretamente 9 000 efectivos militares.

Los servicios de inteligencia zapatistas han recibido información de que se esta preparando una ofensiva paramilitar contra posiciones zapatistas en los altos de Chiapas

2005-06-14T04:21:00.000-07:00

En brinnande ko på en sommaräng. Det är ett av de sätt den analoga skriften presenterar sig på. Deras fjärde nummer "Krokodil" är ute på nätet nu i form av en pdf-fil på nästan 8 mb & innehåller bl a en dikt var av mig, Lew Welch, Han-shan (under pseudonymen Gary Snyder) & Sparrow - en skön skald från New York. Samt lite dikt & bild av en vidunderlig ny bekantskap, Anna Svenmarker. Varför har inte hon blivit omtalad som nästa sannolikt stora grej? Ett mysterium.

Min bloggpaus kommer sig av en hektisk period. Först med en dödlig kombination av Internationella Poesidagarna (mer om dem senare), korrekturläsning av Stefan Bergmarks kommande bok samt översättning (av artiklar av Thomas Hylland Eriksen & Benjamin Zephaniah), textbearbetning & korrektur av nya numret av Mana som förväntas från tryckeriet på torsdag. Därefter med blott korrarbete & arbete på temat till nästa Serumnummer, som kommer att bli ännu en laddning vidunderlig läsning, så klart. Kanadensiskt.

Läsning, ja. I Kvällsposten den sjätte juni skrev Per Svensson:
"Om ens politiska medvetande tagit intryck av den europeiska 90-talshistorien är man beredd att hålla med alla som hävdar att nationalismen inte är en ideologi utan ett sjukdomstillstånd. Paranoia. Narcissism. Schizofreni. En mental virusinfektion."

På Ron Sillimans blog (för övrigt en urskön skald, vilket går att se i en av hans senaste poster där han länkar till lite nypublicerade grejor) har försiggått en liten diskussion som hade sin utgångspunkt i Clark Coolidge & hans praktik varav flera hela volymer finns gratis nedladdningsbara via Craig Dworkins projekt Eclipse, det är stora filer som kan ta en stund att ladda ned, men det finns mycket där som är värt den tiden. Coolidge är skald & jazztrummis som ibland hänger sig åt andra saker också. Det är både begripligt & djupt skandalöst att han inte finns ymnigt tolkad till svenska än.

Så har Ubuweb slutat uppdateras (& ligger tydligen nere över sommaren). Hela arkivet skall skötas av University of Pennsylvania, som är mycket litteraturintresserat & därmed värdigt uppgiften att handha denna fullständiga guldguva för alla som är det minsta intresserade av de senaste hundra årens konstnärliga (med betoning på litterära & musikaliska) knäppskallar, kufar & bråkstakar.Det som intresserar mig mest är Great Bear -häftena & Ubu Edition - som upphörde med utgivning redan efter våren 2004 - den pdf-förlagsverksamhet som bland annat återutgav Ron Sillimans (där är han igen) The Age of Huts i tre separata filer.

All den aktivitet som onämndes tidigare har också medverkat till att Jonas Svenssons bredsida blivit försenad, dock inte länge till.

Minns någon det gamla bandet Motvind? En del av oss som kom lite försent till punkrörelsen (82-83 istället för 76-77) tyckte de var rätt schyssta. Igår köpte jag ett fanzine som bär detta (inte särskilt värdigt åldrade) bands namn. Har ännu inte läst det, men det som gav impulsen var en artikel om ett kinesiskt punkband & en tia är ingen katastrof att ha lagt om det skulle bli en besvikelse - åtwerkommer när jag har läst. Under första punkvågen lyssnade jag för övrigt mycket på ett band som hette TRB (uttyds Tom Robinson Band) utan att inse hur mycket punk de faktiskt var, & Tom Robinson fortfarande är ("Yuppie scum/smug and dumb"- som tagning på Brels borgarsång), landsplågan 2-4-6-8 Motorway kan man med gott samvete glömma. MIA är på samma vis punkhållningens banérförare bland de yngre

2005-05-24T05:22:00.000-07:00

Fick igår kväll en liten alldeles pinfärsk knapp som några från Malmös flyktingamnestiaktion hade framställt. Det är gott, den pryder min pryda ryggsäck väl. Dock har jag ett språkligt problem med ordet amnesti kopplat till flyktingar. Amnesti ges såvitt jag vet till dömda brottslingar, för att då& då visa hur generös & förlåtande den stat är som har dömt & låst in dem. Jag har svårt att förlika mig med tanken att flyktingar skulle vara brottslingar (även om de av svenska staten är dömda) & har svårt att tro att amnestirörelsen betraktar dem som brottslingar

2005-05-23T02:25:00.000-07:00

Debatt & telefonväkteri i radio om skolan & betygen. De båda inbjudna politikerna, en folkpartist & en socialdemokrat, var rörande överens om mer betyg, tidigare betyg, större befogenheter för lärarna, hårdare krav på & större möjligheter att bestraffa eleverna. Det gamla vanliga tugget. Det är eleverna som är skolans huvudsakliga problem. Ingen, ej heller bland de som ringde in, uttryckte tanken (har de ens tänkt den) att ställa det allra enklaste av alla krav på lärarna: Få eleverna att förstå varför de vill lära sig ämnet i fråga. Undervisning, hävdade Torbjörn Säfve, är att visa under.

Iranska väktarrådet godkände sex kandidater av över tusen för att ställa upp i det förestående presidentvalet. Det är ett nålsöga

2005-05-22T04:42:00.000-07:00

Om Peter Eriksson är missnöjd med sina partikamrater kan han alltid gå med i Sverigedemokraterna så slipper han försöka ändra på dem. Det var dagens politiska notering.

Så har jag ett förslag att kasta ut till alla som pysslar med tidskrifter som vill lite mer än att trycka texter som hade kunnat vara skrivna på 1890-talet. Idén kommer kanske från, men praktiseras åtminstone av Pompom (eller Pom upphöjt till 2) vars idé är att skalder skall skriva dikter som är reaktioner på dikter i tidigare nummer. Nu vill jag dra ihop tre- fyra personer som vill vara redaktörer för en sådan i sverige & göra ett (om det omöjliga händer, två) nummer per år. Det första numret måste bestå av bara jävligt schyssta texter, eftersom det då inte finns någonting att pomma. En annan & tämligen viktig fråga är om det går att få tidskriftsstöd för en årlig publikation, eller om det måste vara två nummer per år

2005-05-21T05:35:00.000-07:00

New Model Armys senaste (vill inte tro sista) skiva med åtminstone hälften riktigt bra låtar är The Love of Hopeless Causes. Även jag verkar hysa en sådan kärlek, åtminstone utkämpade jag igår kväll en kort strid om upphovsrätt, enkel anständighet & anonymitet med en anonym förmodligen amerikan i kommentarrutan på Ron Sillimans blog. Vem som är att betrakta som vinnare skiter jag i, men från & med nu kan man inte lämna anonyma kommentarer där. När jag kollade visade det sig att det inte går på ofog heller. Vilket besparade mig omaket att ändra kommentarfunktionen. Vill man använda pseudonym går det bra.

Cro-Mags sida, notera att den inte är länkad, som tidigare innehöll hela Age of Quarrel skivan (med framför allt World Peace & Malfunction) som mp3- filer har nu tagits över av Parris Mayhew, sannolikt en av grundarna (mitt intresse ligger mer hos verken än biografin) som verkar vara ute efter att göra sig en hacka så här nästan 20 år efteråt. Synd. Sina personliga mellanhavanden kan de lika väl göra upp på en tom fotbollsplan i tre ronder & inte drabba oss (vi är många, vi är förvirrade) som tycker de kunde göra obegripligt schysst hardcore med.

Purpur hann före, det gjorde Ron också, det var han som informerade mig om att nya numret var upplagt, med att kommentera senaste How2. Det är det bästa numret hittills & de andra har som sämst varit fascinerande. Det här innehåller, förutom en handfull av de skönare yngre nordamerikanska skalderna, en liten antologi poeter från Singapore & en samling samtida kvinnliga (hela numret består av kvinnor) japanska skalder naturligtvis "samordnad" (i klartext: redigerad) & delvis tolkad av Sawako (en annan länk än den tidigare) som är en av de två-tre mest stimulerande människor jag har haft att göra med, & den mest genuint blygsamma & mest aktiva. Fast inget av det skulle hon erkänna, icke heller under tortyr. Varje inslag i numret utom introduktionen till Singaporeavdelningen går att ladda ned som pdf-fil. Läs.

Rock & roll- varianten av Skånes folkhögskolors skrivarlinjer (Fridhems) har startat en tidskrift, jag skulle vilja kunna säga att den tog mig med storm, men det vore att ljuga. Intro nr 1/2005 innehåller två elever, & sannolikt debutanter: Agnes Henriksson & Niklas Fjeldstad. De är duktiga & därmed föga stimulerande. Utom när de gör texter till Paul Ströms bilder (som i sig själva kan rädda vilken pissig dag som helst). Då släpper de på kravet att skriva Stor, Viktig, Omvälvande litteratur & går i uppiggande dialog med bilderna & varandras texter. Då svänger det som fan. Då är intro intressant. Ja, skit i att vara Poeter & Författare. Skriv, lev, lek, läs. Samtidigt

2005-05-16T18:30:00.000-07:00

Zapatisterna är inte bara hårda, de är också fotbollsintresserade. Orginalartikeln ligger här med en del schyssta länkar vidare. Därtill har yelah återtagit sin kulturbevakning. Gott så

2005-05-13T21:26:00.000-07:00

Här under, som det ju blir i de här sammanhangen, ligger vad som hade kunnat vara en hel diktsamling. Det är 43 av de 49 dikter jag skrev under två veckor på Gran Canaria i skarven januari/februari i stället för att ta fotografier. Att den hamnade på bloggen & inte hos någon förläggare för maratonläsning har att göra med att dess format inte riktigt passar den svenska bokutgivningstraditionen, den är helt enkelt för kort för att utgöra en bok (någon Fakir är den definitivt inte) & jag kan inte se med vilket annat material den skulle kunna sättas ihop. Men det finns väl en viss charm i de små vykorten

2005-05-13T20:47:00.000-07:00

(sol för fan)

ljuset över
faller allt
& alla med
ohyfsad
självklarhet

(låda)

ett inkast för
brev till Tyskland
& ett för brev
till andra
adresser

(den som är överallt)

innan han kör
iväg borstar
han rutorna
rena från
sand

(fredag afton)

blott vinden i
palmkronorna en
hund & enstaka
röster senare
diskreta pistolskott

(januari)

skriver detta
på terrassen med
en öl i
kortbyxor vid
tio om aftonen

(&?)

mitt i
lugnet
dyker en
smörsångare
upp

(konstnär)

försörjer
sig på att
skulptera lejon
med egyptisk
min i sand

(kapitel 1)

ofta blir
tillvaron
här bara
en aning
orealistisk

(1982)

de rev ett
stort hotell
& vägen som
ledde dit av
miljöskyddshänsyn

(i turistghettot)

påstridiga
försäljare
lyckas blott
marknadsföra
trötthet

(parad)

gyllenbruna
kackerlackor
på rygg
längs
trottoarkanten

(ö)

uppför
sluttningen
klättrar den
salta lukten
av hav

(vid vägrenen)

vatten &
torrfoder
utställt till
de frigående
hundarna

(giv mig färger)

på en
obebyggd tomt
står två
mycket stora
drinkpinnar

(kapitel 2)

som att
sitta vid
ett hål i
väggen dricka
öl & höra

(21 grader i poolen)

vilket gav en
medelålders svensk
man med termometer
förevändning
för ett utbrott

(visdom)

ställ
aldrig
en fråga
till en
busschaufför

(tankevärld)

ett språk
där saker
säljer
sig & hyr
ut sig

(vana)

svårt att
tro i sin
sommarklädsel
att det är
januari

(möte)

kackerlackan
kommer
stannar till
vänder
& går

(kapitel 3)

en svartklädd
man med långt
vitt skägg
sjunga My Way
på tyska

(klass)

på andra sidan
motorvägen
sjunker
medelinkomsten
med minst hälften

(satir?)

spansk schlager
om att
man skall
respektera lagen
& leva ett lugnt liv

(tvagning)

regnet
slår ned
över ön
& spolar
den ren

(meteorologi)

vad skall
ett subtropiskt
väder med
kompromisser
till?

(flanerar)

helt
oförhappandes
hamnar
han i
slumkvarteren

(Puerto de La Luz)

vid piren utanför
containerhamnen
ligger de skorvar
som närmar
sig vrakstadiet

(separatism)

på glasigloon
har någon
uppmanat
spanjorerna
att åka hem

(& en stjärna)

förvirrad
ragglar
nattfjärilen
ut i
mörkret

(köldknäpp)

inte varit
så här kallt
på tjugo år
hör han
i sandaler

(om trovärdighet)

katterna smyger
omkring &
låtsas att de
inte vill ha
uppmärksamhet

(vad då?)

vem har tagit
sig omaket &
omvägen att
sätta vinkork på
en kaktus?

(normalisering)

första tecknet
var att
ljuset rusade
ut ur
kulisserna

(Barranco de Guayadeque)

mandelträden
uppe i dalen
slänger
blommor
omkring sig

(balansakt)

bikupor
ut
placerade på
bergs
sidorna

(el)

på dalens
ena sida
står en
lång rad
solceller

(moonlight serenade)

när mörkret
anländer
startar
cikadorna
sin sång

(rivalitet)

två hundar
skäller på
varandra
i varsin
by

(den brunstige gårdstomten)

en irländsk
pub med
nästan bara
isländska
stammisar

(trottoar)

kackerlackornas
konferens
skingras
för
människofot

(Francos änka)

blev befordrad
till
busshållplats
& dyr
grillrestaurang

(igen)

låter inte
guagua
som någonting
avsevärt blötare
än en buss?

(hälsa)

tid
tabellen
vid
vigör
från

Gran Canaria 21/1- 3/2- 2005

2005-05-12T17:35:00.000-07:00

Malmö har fått en ny annonsfinansierad gratistidning. Katusch! heter den & är en serietidning. Det är inte underligt att den lanseras just här i staden då Malmö tydligen räknas som Sveriges seriehuvudstad & har sin serietecknarskola på Kvarnby Folkhögskola. Första numret är litet & svart & innehåller verk av något tiotal serieskapare. Min favorit efter ett par genomläsningar - som ärligt talat är lite väl snabbt gjorda, men det kanske bara är en barnsjukdom - är Pernilla Lonhages nästan brutala Barbro som i sin hållning & teckningsstil påminner en del om Dilbert så henne kommer jag att hålla ett & ett halvt öga på. Ännu en malmöitisk serieskapare som har en välmatad hemsida är Rasmus Gran som håller på med ett nytt album. Den här gången efter eget manus. Nyfikenheten är stor.

Så till slut de utlovade dikterna, eller vad de två sista nu är, av Jonas Svensson. Mot slutet av maj kommer en bredsida.

plikt, vilken jävla plikt?
det kom ett brev från pliktverket.
dom bad mej förstöra min krigsplaceringsorder.
dom gav mej tre alternativ; bränn, klipp eller riv.

och så ett fjärde; om jag inte kunde hitta dej
skulle jag betrakta dig som föstörd.

bris för Magnus Ödmark
Katten ligger bredvid mig på skrivbordet. Där ligger vi, nästan helt randiga, och vårluften som sveper in genom det öppna fönstret är en tjatig fan. Det blir trångt på skrivbordet. Man skall vara två. Två skall man vara. Katten blir rädd - naturligtvis - och hoppar ned med ett språng. Visst skulle jag kunna stänga fönstret, om jag inte varit fullt upptagen med att stampa på böckerna. Hatar du inte det också, när böckerna ligger och dräller? Och när ytterpärmen reser sig upp, när den inte riktigt vill sluta tätt? Det händer mest Dahlström, men ibland även Vian och Södergran. Det händer aldrig Kafka. Men jag stampar på den jävlen också. När jag ändå är i farten. I farten skall man vara.

ömhetens matematik

Sommarloven är nånting vi alltid minns med ömhet. Mycket mer minns vi inte. Resten är frgmnt. När vi minns våra sommarlov med ömhet, ömmar det strax bakom vänstra örat. Det är en punkt som bara frisörerna känner till (och en eller annan kvinna med trasiga turkosa naglar). Skrubbsåren på knäna, de blödande syltmackorna, kojorna i skogen, de tjocka tanterna i vattenbrynen; allt ryms i den där punkten med en diameter på 2-3 mm. Utifrån dessa uppgifter bör du dessutom kunna beräkna omkretsen på ett trasigt badmintonracket.

2005-05-12T04:22:00.000-07:00

Tveka? Löjligt. Det har jag en gång gjort vid sämsta tänkbara tillfälle. Sålunda, icke mer. Därmed skall jag efter nästa period av dagsljus till Lund för att läsa dikter under Smålands Nations årligen återkommande kulturvecka. Det är åtskilliga skalder som skall fördunkla aftonen, vilka vet jag inte. Var & en får tio minuter & just nu har jag inte en susning om hur de skall fyllas. Fick frågan om jag ville deltaga igår kväll. Hur som helst brukar kulturveckan vara värd några besök, om man råkar vara i närheten. För program, se länk till Smålands i en tidigare notering.

Mer evenemang & poesi. Poesidagarna fyller 19 i år, har tidigare skrivit en smula om de skalder som förväntas komma. På hemsidan finns skelettartade presentationer & dikter, oftast men inte alltid i / med svensk tolkning, därtill en del om festivalen, dess general & husband exempelvis. Geof Huth skriver fotnoter - en miljon enligt hans blogtitel - till en icke-existerande bok. Med tanke på hans produktionstakt, i skrivande stund drygt 560 sedan 29:e maj förra året, lär han få lämna uppgiften i arv åtminstone någon generation. Men åtskilliga av dem är sköna. Huth är vispons (den visuella poesins) talesman nummer 1, 2 & 3 i den engelskspråkiga världen. En svensk blog som påminner lite om ofog är Purpur, en av tre som en Petrus i Örebro driver, som handlar om litteratur & musik. Litteraturen (lyriken) praktiseras i Hoppar in där saker händer. Läcker & det verkar på de två små exempel han hittills lagt ut som om han gör det med bravur. Hans tredje blog skall vara en engelskspråkig sammanfattning av de två andra, mest. Malte Persson anbefalldes i ofogs barndom. Hans lekstuga är synnerligen läsvärd & föga förvånande hyfsat oförutsägbar.

Så, stor glädje & panegyriska utläggningar! Wahlström & Widstrand ger i höst ut en antologi med & om beatgenerationen redigerad & översatt av Per Planhammar & den ständigt verksamme Gunnar Harding - massor av ofta stimulerande diktsamlingar sedan 1967 & en strålande trilogi av & om de engelska romantikerna, bland annat. Författaruppställningen är nästan oklanderlig (jag saknar Philip Whalen, mest för att han är en av mina allra mest grundläggande husgudar. Nå, då får jag väl plantera min vid det här laget ganska omfångsrika tolkningsvolym av honom någonstans) med William S Burroughs, Allen Ginsberg, Anne Waldman, Michael McClure, Lawrence Ferlinghetti, Gregory Corso, Gary Snyder, Jack Kerouac - glädjande nog ett utdrag ur Scripture of the Golden Eternity - Carolyn Cassidy & Patti Smith.

Till sist nätradio ägnad poesi & politik. De direktsänder varje onsdag mellan 6 & 7 om aftonen "Pacific Central Time" & lägger ut sändningarna senast dagen efter. Värd att lyssna på & såvitt jag vet utan motsvarighet här i landet.

Ännu senare, även om bloggandet är en aktivitet som utförs när ingen är i närheten, åtminstone inte för att kräva ens uppmärksamhet, betyder det inte att det inte är en i grunden social verksamhet. Sålunda, det är tillåtet att kommentera

2005-05-10T19:47:00.000-07:00

Med anledning av min undran hur besegrad fascismen är sökte jag runt en smula efter goda anarkistiska sidor. ABC har en sådan. Förkortningen uttyds Anarchist Black Cross & de är en storartad källa till adresser & information. Dessutom är det de som skapade Haffakortet som är en kortfattad & exakt beskrivning av både dina & snutens rättigheter när du blir arresterad i samband med demonstrationer. Haffakort finns att ladda ned som pdf på svenska eller engelska via deras sida. De ryms enkelt i ett kortfack på en normal plånbok. En annan & aningen annorlunda källa är Chumbawambas hemsida, som dessutom innehåller en del musik för gratis nedladdning. & på tal om musik hörde jag till sist M.I.A, den unga engelskan som fått en del skit för sin debutskiva - mest, verkar det som, för att hon döpte den efter sin far som var aktiv inom de Tamilska Tigrarna. Men jävlar vad det svänger. Så tror jag mig inte ha länkat till Skånes Fria än, i så fall en nu åtgärdad grov underlåtenhetssynd. En god alternativ nyhetskälla

2005-05-09T21:47:00.000-07:00

men vad gör de,
tegelstenarna?

den durkdrivna driften
med demonstrationerna
dementeras definitivt

*

hur kan de representera
fåglar om de inte har

vingar?

*

den i egentlig mening
laglöses
nödvändiga ärlighet.
en sådan underbar
skymning

pingviner? tja,
eller tvättbjörnar

dykare eller delfiner
defilerar rakt förbi
förbiilande förortsmänniskor
i förbifarten svärande
i sina bilar på avfarten
mot snarkande sovstäder
som behandlas med senaste
mirakelkuren & kurar
ihop sig i nedklottrade
busskurer i den isiga
marsvinden som sedermera
smälter & blir till ångande
vattenpölar där lågavlönade
daglönare ser hur dykare
eller delfiner defilerar
rakt förbi

hon tog en yxa
& gick genom
järnvägstunneln

jävlars, så
mycket

(Äspenäs 13/9- 2004)
till Aldo Mazzucchelli

trappan tycker skalden sitter slött

flaggan fladdrar (förmodligen ofarligt)

bygger under lediga stunder en hematom

myggen menar att blod är gott

skrubbar skubbande gubbar

virus avhandlas på annat språk

landskapets skiftning från grönt till brunt har bara börjat

balkongdörren bryter på bondska

den kuriösa korsning där objekt blir subjekt & görs till projekt

sistlidna natt var stjärnhimlen fullständig

döms till uppvigling

det här är en liten katalog över några saker

den är nedtecknad på ett språk som säger sig leva

kameran släpps ut på grönbete

stroke
gardintyger

gitarren motioneras

felgångsönskningar

handlingar oförenliga med kyskhet

fortsättning kanske följer

2005-05-09T21:20:00.000-07:00

Serums musiknummer landade i eftermiddags, rosa & svängigt. I slutet av veckan skickar vi ut det i världen. Jo, det är lite speciellt att till sist hålla det första tidskriftsnummer man är redaktör för i handen. Rock n roll, kort & gott.

Tidigare i afton hölls här i staden en manifestation för att fira segern över fascismen för 60 år sedan. Jo, hur besegrad är fascismen?

2005-05-08T21:12:00.000-07:00

Sydsvenskan skrev igår om Sveriges allt omänskligare utvisningspolitik. Eftersom artikeln kanske inte ligger uppe så länge tar jag mig friheten att citera en hel del. Det som här följer är alltså skrivet av Erik Magnusson & Olle Lönnaeus.

"Flyende människor har aldrig haft så svårt att få en fristad i Sverige som nu.
Migrationsverket avslår nio av tio ansökningar om asyl.

I framtiden blir det ännu hårdare. Migrationsverket slår i en rapport fast att hårdare kontroll ska halvera antalet flyktingar som får uppehållstillstånd från 3 400 till 1 550 personer till år 2008.
När statsminister Göran Persson och migrationsminister Barbro Holmberg talar flyktingpolitik brukar de framhålla att Sverige är ett generöst föredöme."

"Vid ett toppmöte i Bryssel i höstas bestämde EU:s ledare att också själva asylprövningen - vem som får stanna och vem som kastas ut - ska stramas åt.
En enhetlig asylpolitik ska införas till år 2010, men redan idag har EU-ländernas migrationsmyndigheter börjat samordningen. Alla sneglar på alla. När ett land skärper kraven följer de andra efter. Ingen vill bli Svartepetter. För Migrationsverket blir länder som tidigare betraktats som högriskområden plötsligt helt säkra att sända tillbaka avvisade människor till:

* Sedan januari 2004 avvisar Sverige asylsökande till södra Somalia, vilket tidigare var otänkbart.
* Sedan mars 2004 skickas statslösa palestinier tillbaka till Israel och östra Jerusalem.
* Sedan maj 2004 kan asylsökande avvisas till norra Irak.
* Sedan sensommaren 2004 fattas avvisningsbeslut även till södra Irak.
* I höstas avskaffades ett halvårs belutsstopp för asylsökande från Kosovo."

"Redan idag är svensk flyktingpolitik betydligt hårdare än för bara några år sedan.
Antalet asylsökande har minskat. Och andelen som Migrationsverket beviljar skydd har sedan 1997 fallit från 44 till 10 procent.
Av dem som överklagar till utlänningsnämnden får bara 6 procent rätt."

"Migrationsverket har beordrat sina tjänstemän att rikta 'viss vaksamhet mot Kosovo, Irak och Mellanöstern'. En skärpt hållning mot irakier, somalier, ryssar, azerier och kosovoalbaner förbereds."

"Bara 1,2 procent av de asylsökande får uppehållstillstånd på rena flyktingskäl enligt FN:s Genèvekonvention. Regeringens och Migrationsverkets plan är enkel: Genom att korta handläggningstiderna hoppas man drastiskt kunna minska antalet människor som får asyl i Sverige."

Det hela avslutas med en faktaruta där några exempel på tunga internationella instansers hårda kritik mot den svenska flyktingpolitiken redovisas. Vilka? Tja, Human Rights Watch, Amnesty, Alvaro Gil-Robles - EU-kommissionären för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), FN:s barnkommitté & FN:s tortyrkommitté som nio gånger hittills fällt Sverige för att man avvisat personer till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Sverige är därmed det land med flest fällningar av alla stater som antagit tortyrkonventionen.

Ja, vad jag älskar detta land

2005-05-07T04:08:00.000-07:00

Igår kväll inflöt material till ofogs nästa (fjärde) bredsida & en handfull för bloggen från Jonas Svensson, serumredaktör & skön svårbestämbar författare. Blogmaterialet lägger jag ut när urvalet är gjort, prosadiktsekvensen (eller vad det kan kallas) med en lång krängande titel som i sig är en dikt blir bredsida mot slutet av maj.

I går skulle också nya serumnumret, enligt uppgift från tryckeriet ha kommit. Nu får vi tro på måndag i stället

2005-05-06T04:04:00.000-07:00

Go on home, british soldiers, go on home
Have you got no fucking homes of your own?

Passar bra att börja med en sång inspelad av Eire Óg. Engelsmännen har satt valfusk i system genom att sittande premiärminister kan välja någorlunda fritt när val skall utlysas. Så höll de val i går & så klart sitter Tony en mandatperiod till. & så klart drabbar det englands fattigaste, nordirlands katoliker & 90% av irakierna & nästa försvarslösa land han, George, Gerhard & Göran kommer överens om att bomba sönder.

Grävt lite i nytillskotten bland poesidagspoeterna & fann att jag faktiskt hade några dikter ur en sekvens av Hyam Yared i engelsk tolkning. Om orginalen kan jag inte säga flaskhals, men på engelska är det urskön lyrik. Hon är född 1975 i Libanon, är trebarnsmor & skriver på franska.

Dusie är en ny nättidskrift med internationella ambitioner. Första numret är dock strängt nordamerikanskt (om man kan räkna den flitigt stillahavskorsande Sawako Nakayasu - introducerad i Serums stora poesinummer & senare ofogs andra bredsida - dit) & innehåller många skalder som är bekanta för dem som intresserar sig för den yngre & störigare poesin i regionen

Singapore, denna lilla stadsnation, med sitt lagstadgade ordningssinne fostrar en del sköna skalder & en & annan nättidskrift. Softblow riktar sig till de som är intresserade, men utgår också ifrån att det är en minoritet av den lyrikläsande allmänheten. Onödigt blygsamt tycker jag, med tanke på de skalder som finns där

2005-05-04T03:47:00.000-07:00

Först lite aggression: Assyriska höll i samband med en allsvensk fotbollsmatch en manifestation avseende sannolikt folkmord på assyrier i Turkiet & turkisk tystnad om saken. Då vill fotbollsförbundet förbjuda politiska manifestationer i samband med fotbollsmatcher. Rasistiska manifestationer i samma sammanhang däremot har inte föranlett någon sådan reaktion. Åt helvete med fotbollsförbundet

Birgitta Stenberg fick Selma Lagerlöfs litteraturpris. En av rikets fyra/fem sköna berättare, & en berättare sedan lång tid, har fått en löneutbetalning. På tiden. Böcker? Apelsinmannen, Spanska trappan, Det skuddade stoftet. Räcker det till att börja med? Såg henne för någon månad sedan prata litterärt 50-tal med Lasse Söderberg & då slog det mig vilken enorm berättare hon är, även muntligt & någorlunda improviserat. Den där förmågan att med en enkel, ofta galghumoristisk, fras antyda enorma historier

Poetlistan för poesidagarna har föga förvånande genomgått ett par förändringar. Ana Istriú, Michael Speier & (jävlars) Charles Simic har fallit ifrån. Istället har Hans ten Berge (Nederländerna), Yirama Castaño (Colombia), Nina Malinovski (Danmark), svensk-kubanen René Vázquez Díaz, Per Wästberg & Hyam Yared (Libanon) tillkommit. Pär Wästberg skall bli skoj att sammanstöta med, Colombianskan, holländaren & libanesiskan skall jag undersöka, ty dem är jag inte bekant med. Återkommer med eventuellt resultat. Señor Vázquez Díaz är en skön berättare, i viss mån även som skald & har varit stimulerande att ha att göra med

2005-05-03T04:32:00.000-07:00

Jo, Smålands Nations partiorgan lever & frodas. Det glädjer mig en smula ty de var bland de första att publicera några av mina dikter, 1996, & i nya numret har de en eller annan intressant notis som om saker som annars inte skulle få någon uppmärksamhet alls här i landet, i senaste numret till exempel om en landreform i Skottland.

Karavan hette tidigare Halva Världens Litteratur, men det var ett rent lögnaktigt namn eftersom de sedan starten 1992 har täckt in (& varit ensamma om det) den litteratur som skapas i Latinamerika, Asien & Afrika. Halva världen? Bah. I senaste numret förekommer Sonallah Ibrahim, i Sverige "känd" för den stenhårda satiren Kommittén & den något mildare berättelsen Augustistjärnan. Han bestås en presentation & en översättning av den tidiga novellen Arsène Lupin, som känns lite som en förövning till de senare romanerna. En läsvärd förövning, förvisso.

En av lärjungarna åkte in
för bilstöld och
polisen kallade in min kompis
på förhör:

- Är du taliban?
- Nej, jag är afrikan.

Eftersom han slutat se på TV
redan långt innan han helgonförklarades
visste han ingenting
om människornas krig -

Det är del V i diktsekvensen Min kompis är ett helgon av Mohamed Omar som debuterar i höst på Ruin förlag med diktsamlingen Tregångare. Äntligen, utropar allas er bloggare som läste hans dikter för första gången i Alhambras Litterära Magasin (en tidskrift jag saknar, som drevs av Hesham Bahari & hans förlag, Alhambra. Mer om det senare) i mitten av 90-talet (1995, tror jag), då var han en 19-årig grabb som åtminstone fysiskt befann sig i Upplsala, det gör han förvisso fortfarande, men hans dikter rör sig om möjligt ännu friare nu än då genom tid & rum, men lyckas på något underligt sätt ändå kännas som de hör hemma i någon sorts realistisk tradition. Han har med några fina, kortare, dikter till i numret, men det är når han sträcker ut i sekvensen som hans dikt blir oemotståndlig. Därtill finns tre dikter av honom i sista numret av Semafor, som lades ned i vintras efter tre års utgivning.
Min enda anklagelse mot Karavan är att de är lite för kåta på att etnifiera litteraturen. I senaste numret intervjuas tre "chicano"-författare från El Paso, Daniel Chacón, Benjamin Alire Sáenz & Emmy Pérez. Intervjuerna handlar så gott som uteslutande om etnicitet, blott ett par pliktskyldiga frågor om litteratur petas in i förbigående. Daniel Chacón representeras med en novell, Benjamin Alire Sáenz av en dikt & Emmy Pérez har tilldelats tre dikter, allt tolkat av Birgitta Wallin. Av de tre är det Emmy Pérez dikter som fångar mitt intresse. Men snälla karavanredaktion, ni gör en litteraturtidskrift, ni gör det ohyggligt bra, träska inte in i nationalistisk smörja. Pseudonymen Ed McBain sade det bäst: "Ethnic, the most obscene word in any language"

2005-05-01T02:58:00.000-07:00

Kanske är man en brutal cyniker, men min bestämda uppfattning är att "moral" är någonting man har råd med & majoriteten av oss som bor på den här planeten är inte rika nog för det. Först mat & tak över huvudet. Nå, fuck that.

Tredje bredsidan är framställd & vill man ha ett ex får man antingen ramla över mig eller förklara det för Tomas blogkommentar, så skickar han säkert iväg ett exemplar, annars finns de säkert snart att få via serumshopen.

Nya mananumret skall, fick jag veta för ett par dagar sedan, ha musiktema, så går det när samma person är inblandad i flera tidskrifter & har svårt att hålla käft. För övrigt börjar jag tro att det nya tryckeriet har kidnappat serumnumret (musiktema). På måndag vidtar fritagningsaktion

2005-04-28T03:47:00.000-07:00

Den "frihetligt" socialistiska nättidningen Yelah har till sist gjort sig kvitt kulturen. Kanske var bäst så, där skulle ju otrogna hundar kunna slinka in & plantera lite mer krävande tankefrön eller bara vilda karnevaliska texter. Hu.

"And now for something completely different" Kustom, Mats Källblads lekstuga är ute med sitt andra nummer. Inte tjockt, men mer omfångsrikt än det första & inte heller nu behöver jag omvärdera min uppfattning av honom som rikets mest uppiggande serieskapare. Har jag läst alla? Nä, &? Hur som helst: Läs. & naturligtvis är han i full fart med tredje numret.

Så tvenne poesibloggar av lite, men bara lite, olika karaktär. Rabarberärsusan består nästan uteslutande av vad grabben som driver den kallar recensioner av enstaka dikter. Poesisnark är lite suddigare i konturerna men värd att läsa då & då. & till sist ett runkbås fullt av utläggningar om, bland annat, musik, psykogeografi & litteratur..

Tydligen är planeringen i gång för nya mananumret också. Där tänker jag plantera en av de skönaste avhyvlingar det britiska imperiet fått, lika brutalt vackert som Bernie Devlin skriver han (Benjamin Z) förstås inte. Det finns det å andra sidan ingen levande politisk person jag har sett göra

2005-04-26T02:43:00.000-07:00

Säger bara Berkeley Breathed

2005-04-26T00:19:00.000-07:00

Bara lite reklam nu. Fick en cool dikt av Tomas Ekström som kommer att bli ofogs nästa bredsida, enligt min plan lagom till Valborg. För övrigt är herr Ekström en ännu slöare bloggare än jag, eller kanske bara lite noggrannare. Blomman har skojiga saker arkiverade under rubriken Pirates and things, bland annat en del välförtjänta trakasserier av antipiratbyrån som det inte är någon särskilt konspiratorisk gissning att de finansieras frikostigt av de större skivbolagen & distributörerna. & det är så vitt jag vet mitt enda inlägg i den debatten

2005-04-21T22:35:00.000-07:00

Tom Raworth är en mycket aktiv engelsk skald med en skön hemsida & en stor & långvarig produktion på sitt samvete. På 1960-talet var han en av de unga vilda skalder som förvaltade framför allt beatfolkets landvinningar i England. Det var en mycket aktiv & ganska stor scen. Så här ungefär 40 år efteråt kan man notera att några av dem har hållit ångan uppe & fått en del välförtjänt uppmärksamhet. Förutom Tom, exempelvis Adrian Mitchell som dock ibland blir lite för pedagogisk & pekpinneaktig för mig & Anselm Hollo, som jag kommer att avhandla i större format senare, sannolikt här & som, sig själv ovetande, var medskyldig till Hollokaos - den första diktsekvens jag lade ut på ofog i september. Nu har Tom byggt en hemsida för att försöka dra uppmärksamhet till Kamau Brathwaite & hans kamp mot överjävliga odds för att rädda Cowpastor på Barbados, där han bor & som hotas av ett praktiskt & ekologiskt idiotiskt vägbygge. Det brev från Kamau som utgör utgångspunkt för sidan är skrivet på en engelska som kan ta en stund att vänja sig vid, men det gör inte så mycket ty inledningen är inte så intressant för oss. Dem av er som undrar vem fan Kamau Brathwaite är kan läsa Toms kortfattade & utmärkta introduktionstext.

Fronesis nya nummer, det artonde i ordningen, har temat Staden & är en innehållsmässigt, inte formmässigt skall gudarna veta, lockande lunta på drygt 200 sidor - & det är inte ett dubbelnummer - kompakt text i två spalter per sida. Saken är den att stora delar av dessa textmassor brukar vara synnerligen läsvärda & stimulerande oavsett hur avtändande temat för dagen kan förefalla, & det kan det emellanåt eller vad sägs om första numret som betitlades Demokratisk ekonomi, eller nummer 9-10 med beteckningen Arbete. I stadsnumret återkommer den fantastiska Saskia Sassen, Pär Thörn som medverkade i fjärde numret av Serum med några dikter & som åtminstone inte jag väntade mig att se i Fronesis. Statvetardoktoranden Dalia Mukhtar-Landgren skriver om Välfärd för alla-idiotin i Malmö, Lars Mikael Raattamaa medverkar med en sprawl ur Politiskt Våld & sociologen Catharina Thörn avhandlar ytans politik. Den text jag ser mest fram emot är ändå Fredrik Janssons översättning av Mike Davis briljanta harang Slummens planet: Urban tillbakagång och det informella proletariatet som jag läste i orginal för något drygt halvår sedan & allt jag kan säga är läs, & hoppas att herr Jansson har gått i land med den inte helt lätta uppgiften att föra över den till svenska.

Med lite tur kan jag i en nära framtid länka några mp3-or av Åsa Bällsten till denna lilla blog. Hon skall få hjälp med det tekniska snart. Stort rabalder & buller utbryter då

2005-04-19T22:08:00.000-07:00

Det skall vara Ron Silliman till att beskriva Kommunistiska manifestet som "det djupaste, mest passionerade kärleksbrev kapitalismen någonsin har fått". Det gör han idag i ett ganska långt svar på några frågor. I svaret finns även en länk till en intervju med Kenny Goldsmith som undervisar i "uncreative writing". Hans resonemang går ut på att det blott är det skrivna ordet som har kvar det absoluta orginalitetskravet. Ett krav som dessutom, menar han, inte går att leva upp till om man inte aktivt strävar efter att bli totalt isolerad & marginaliserad. Vill i det sammanhanget även rekommendera Rocco di Giacomo & Lisa Keophilas Latchkey, en sida som kanske kan sägas vara någon sorts tidskrift ägnad huvudsakligen presentationer av & exempel på verk av skalder, konstnärer & musiker, till stora delar verksamma i Kanada.

Ny påve vald, kommer att kalla sig Benedictus XVI, en tokreaktionär tysk kardinal & drivande ideolog bakom motståndet mot preventivmedel, abort, kvinnliga präster & liknande styggelser. Nå, han är 78 & lär inte leva så länge. Men visst vore det spännande att se en progressiv påve någon gång i sin livstid. Ack, vad man begär.

Så till någonting helt annat: Homero Aridjis är en av de skalder som kommer till Malmö i slutet av maj. Det glädjer mig, ty han har under många herrans år varit en av de där karaktärerna jag ständigt har återkommit till. Född 1940 av en grekisk & en mexikansk förälder, skald, romanförfattare, diplomat med mera. De som är bättre orienterade i mexikansk lyrik än jag menar att han i mångt & mycket är en direkt arvtagare till Octavio Paz. & jo, de har en del gemensamma drag. Men framför allt finns på svenska två romaner- som jag inte har läst- & två vidunderliga dikturval: Dagbok utan datum i tolkning av Pierre Zekeli & Brev från Mexiko tolkad av Lasse Söderberg (som förövrigt i dagens Sydsvenskan fullständigt avfärdade diktkvällen på Galleri 21). Eftersom det är många år sedan (1986 respektive 1991) de båda volymerna gavs ut hyser jag vissa förhoppningar om en ny volym- Aura Latina? Ellerströms? Någon?
Däremot kommer till sist (såg den annonserad första gången för åtminstone fem år sedan) ett svenskt urval, gjort av Lasse Söderberg- förstås, av Charles Simic & personen bakom dikterna kommer till Poesidagarna. Han har varit inbjuden många gånger men det har alltid krockat med sluttentorna på det universitet där han undervisar. Charles Simic föddes i Belgrad 1938 & kom som tonåring till USA. Där har han blivit kvar & byggt upp en alldeles egen lyrisk värld, en värld som kan beskrivas som en skenbart apokalyptisk skrattspegelbild av vår samtid. Tar mig friheten att citera en av hans riktigt korta dikter, den här är inledningsdikt i samlingen Jackstraws som utkom 1999.

Who put canned laughter

all over my execution scene

En skald som är mäktig något sådant kan åtminstone inte jag värja mig mot. Det är inte ofta man får stöta ihop med två av sina gamla husgudar vid samma tillfälle.

2005-04-17T04:11:00.000-07:00

Eftersom det är efter midnatt så får jag inleda såhär: Igår kväll hölls en poesiläsning på Malmös tuffaste, & minsta (?) & lufttommaste galleri, som dessutom fått det socialt mest uppiggande korpfotbollslaget i stan döpt efter sig - Galleri 21. En halvtimme försenat, tack för det eftersom jag & Jonas var åtminstone en kvart sena, började programmet med Niklas Söderberg som läste några dikter från sin nya diktsamling, som planeras komma i augusti, men inte är färdigskriven än. Det var skönt & synnerligen ovanligt, min första gång, att höra dikter lästa med gotländsk betoning. Efter en synnerligen normal, men läsvärd, debut för elva år sedan & en tämligen försumbar volym för något år sedan verkar den nya samlingen vara (eller bli) något att se fram emot. Efter honom var det dags för Jörgen Gassilewski som håller på med en bok om "Göteborgskravallerna". Han läste dikter ur Kakbak, en diktsamling han skrev 1986, ett år före debuten, men som inte gavs ut förrän 2002 som första bok på OEI editör & samtidigt som Skapelsens sedelärande samtal, en skön långdikt i många kortare delar. Kakbak är en bok som självklart inte gick att få utgiven på åttiotalet & blott ett kufförlag skulle ge ut nu. Den består av ett antal likformiga dikter i sig bestående huvusakligen av enkla påståendesatser.Det är dock lätt att missa att många av fraserna är mycket hårt skruvade. Gassilewskis sätt att läsa dikterna, utan att egentligen betona någonting, bör dock ha skärpt åhörarnas uppmärksamhet på exakt vad som sades. Sedan kvällens första dam, en Åsa Maria Kraft som var på god väg att tappa rösten, det gjorde en smula ont att höra henne tvinga fram sina ord. Även hon förefaller mig verka i en tradition som har mycket att göra med "language"- poesin som uppstod i protest mot hur språket misshandlades i USA för att rättfärdiga folkmordet i Vietnam. Här kommer vi dock till en intressant punkt. Alla skalder som läste under kvällen är födda under 60 & (Anna Hallberg) 70-talen.
Alla skalder som läste under kvällen lever jävel med språket & / eller meningsskapandet & / eller berättandet, det är en grundläggande beståndsdel i den tradition de verkar inom. Grejen är att pojkarna verkar ha roligare än flickorna. Bland deras jämnåriga (langpons barn) i nordamerika - därmed inkluderat Kanada - är det uppenbart att flickorna har mycket roligare än pojkarna. &, ursäkta mig, men det smittar. Block heter Ulf Karl Olov Nilssons kommande diktsamling & återigen frångår han det han brukar göra. & återigen verkar det bli årets minst förutsägbara diktsamling & sannolikt en självklar kandidat till titeln "min mest betjatade volym under året" (& mig tjata blott om saker mig tycka om). Om hans läsning skall jag bara säga gå & se honom. Även om han har en dålig dag gör han säkert ett uppträde vi andra blott kan drömma om. Innan kvällens två minuter långa paus utförde Stefan Pöntinen några minuters samtida tortyr med fiol. Ibland fick han den att låta som en tvärflöjt i målbrottet.
Andra passet började med Lars Mikael Raatamaa som.m.minleddem.m.mmed en frams tam.mm.m .mad didabörjeldikt som egentligen var en handfull enkla uppräkningar av kramdjur, siffror & dylikt, men om man blott fick ut det kan man lika väl bli makthavare. Andra dikten började i en simpel hitlåtstext. Får vi hoppas på en ny diktsamling snart? Vill se vad man kan göra efter Helgonlegenderna: väv & Politiskt våld. I min värld är han den ende här i riket som skriver stimulerande uttalat politisk dikt (vilket egentligen är en paradox), det kan ha att göra med att han har en metafysisk dimension därtill. Oskar Ponnerts projekt går mig fullständigt spårlöst förbi, så även denna första gång jag såg honom på scen, första gången någon kunde se honom på scen över huvud taget. Det märktes inte att det var en scendebut. Sist av skalderna var Anna Hallberg som läste en lång dikt, som i tryck ser ut som en handfull separata om än tematiskt sammanhållna korta dikter. Dikten avhandlar bland annat golv ur en mängd synvinklar & härstammar från hennes andra diktsamling På era platser, den första föredrar jag att inte veta någonting om. Det är en skön dikt, men för den kumulativa effektens skull hade den kunnat få vara dubbelt så lång, nu kändes det som om den tog slut när den precis började bli störig. Efter hennes läsning lämnade vi tillställningen, så om LT Fisk hade en bra eller dålig afton kan inte förtäljas här. Däremot kan noteras att jag har sett honom några gånger de senaste åren & hittills har han varit en skön, lätt dyster kuf.

2005-04-15T03:15:00.000-07:00

Måste blott, full osv, meddela stor glädje över att under aftonen ha sammanstött med Devrim & fått veta att "vi"- förmodligen hon & de andra som hoppade av Mana har fått loss pengar att starta ny tidskrift. Mer senare. Tills vidare, gå in & läs den interna debatt som ledde till avhoppen & tag ställning själv

2005-04-12T01:07:00.000-07:00

I min första notering lovade jag skriva om saker som "s(t)imulerar mig", nu måste jag bryta mot detta mitt löfte. Det svenska rättssystemet håller nämligen på att dabba sig igen. Såhär: Två gånger på senare tid har svenskar åtalats för terroristbrott. Just nu pågår en rättegång mot två "irakier" som skall ha skickat pengar till någon av usa (& därmed, som vi alla vet, av eu & sverige) terroriststämplad organisation. Jag får känslan av att det som pågår är en rent politisk process, att de oavsett bevisläge kommer att bli dömda & utvisade samt att processen är iscensatt för att visa usa att även vi kan döma människor "med koppling till arabvärlden" för terrorbrott. Hur den andra terrorbrottsrättegången, mot några ärkesvenska nynazister gick har jag inte hört (de var åtalade för förberedelse till terrorism & bevisningen föreföll tämligen solid), men min misstanke är att de friades. Någon som vet?
Nå, nog surat nu.
Det glädjer mig mycket att få vara med i detta illustra sällskap & sammanhang & hylla Robert Creeley, som bjöd mig en del sköna litterära upplevelser. Lilla jag i sällskap med folk som Rae Armantrout & Anselm Hollo. Yeah!
Vidare, vidare! Herr Giftsallad har skiftat namn på sin blogg, den heter nu Elektrisk matlagning & kommit igång med att uppdatera den med dikter. Tomas Ekström som han heter på riktigt utkommer för övrigt, enligt planerna i september, med en ny diktsamling på det nystartade förlaget Predi som finns i Hässleholm & sympatiskt nog tänker ge ut alla sina böcker direkt i pocket & lovar marknadsföra dem på diverse oortodoxa sätt. Jag som har tjuvläst manuskriptet kan utan att blinka säga att det svänger. På det där sättet som en schysst bopimprovisation kan göra. Titeln är alldeles för bra för att avslöjas här.
John Tranter är en emellanåt skön australiensisk skald som är redaktör för en obegripligt omfattande nätpublikation (Jacket) som, förutom att den ger begreppet ymnighetshorn en ny dimension, har egenheten att varje nummer byggs upp helt öppet. Det står var & en fritt att gå in & se hur långt han har kommit med oktobernumret för 2005, exempelvis. Dessutom sätter han en ära i att vara bara lite efter sin tid, alltså är inte årets aprilnummer riktigt färdigt än.
Till sist, den i förra veckan aktuella skaldelistan till Internationella Poesidagarna i Malmö:
Homero Aridjis (Mexiko)
Ingrid Arvidsson (Sverige)
Thomas Boberg (Danmark)
Regina Derieva (Ryssland / Sverige)
Ana Istarú (Costa Rica)
Jean-Clarence Lambert (Frankrike)
Mara Lee (Sverige)
Juliane Preisler (Danmark)
Gonzalo Rojas (Chile)
Ana Rossetti (Spanien)
Charles Simic (USA)
Ann Smith (Sverige)
Michael Speier (Tyskland)
& därtill ett par frågetecken, inbjudna men inte avhörda.

2005-04-11T18:50:00.000-07:00

Den första dagen i varje månad uppdateras den kanske bästa guiden till poesi från stora delar av världen – www.poetryinternational.org , så även i april. I senaste ”numret” fastnade jag för två skaldeöden. Kristina Rungano publicerade 21 år gammal diktsamlingen A Storm is Brewing, 1984, under en kort period av ekonomisk blomstring då förläggarna ansåg sig ha råd att publicera och marknadsföra diktsamlingar, innan hon lämnade Zimbabwe för den engelska huvudstaden. De senaste tjugo åren har hon medverkat i en handfull antologier, men inte gett ut någon mer diktsamling.
I de fall dikterna är skrivna på annat språk än engelska, majoriteten, presenteras de såväl i original som i engelsk översättning. Så är fallet med portugisiskan Adília Lopes som gav ut sin första diktsamling på egen bekostnad 1985 och sedan har publicerat något femtontal till på små, ofta underjordiska, förlag. Det sägs bero på att hennes dikter har provocerat företrädarna för Portugals officiella verskultur. Varför är lite oklart, men kanske är de lite för ”enkla”, rakt på och förankrade i populärkultur, och då inte alltid av det barnvänliga slaget.
Förutom dikt innehåller sidan poesinyheter, essäer samt ljud- och videofiler. Värd besväret för den som vill lära känna, huvudsakligen den samtida, litteraturen i länder som Holland, Kroatien, Indien och Sydafrika. Fler länder tillkommer i maklig takt.

2005-04-02T04:49:00.000-08:00

Attans. Glömde ju årets aprilskämt i Kvällsposten, tack Åsa (Bällsten, en av rikets kanske slöaste trubadurer & en av de två riktigt bra politiskt lagda dylika) för tipset. De försökte förmå sina läsare att tro att Ilmar Repalu, ni som inte är bekanta med honom mår bäst av att fortsätta med det- i Malmö är det inte möjligt- hade fått en diktsamling utgiven. Fy fan vad jag hade velat ordna bokbål om det hade varit sant

2005-04-02T03:44:00.000-08:00

Först en metabloggistisk notering: På senare tid, nå allt sägs vara relativt, har ofog blivit någon sorts forum för dödsrunor. De äldre av de samtida ordvrängare jag uppskattar börjar helt enkelt dö av, de är i en ålder då jag inte kan lägga några moraliska aspekter på det. Värre är när en blott drygt 40-årig gör det, även om jag inte hade något egentligt förhållande till Mare Kandres texter. Men hon borde haft åtminstone 35 år till att fånga in även en så svårflirtad läsare som mig. Nu kommer en till. & så fort jag får chansen kommer påvens.
Nu gäller det Robert Creeley som gick i pension i onsdags morse (30 mars), 78 år & något sextiotal böcker, mest diktsamlingar, ung. Under ett halvt sekel, från femtiotalets början, var han en institution, samlande kraft & enmansrörelse i nordamerikansk poesi. Han förknippades med, omfattade & uppskattades av företrädare för alla (bokstavligt talat) de större riktningarna i USAs "efterkrigs"-poesi. De kommerntarer som har skrivits av människor som hade med honom att göra är naturligtvis en aning panegyriska, men en sak har de gemensamt- en känsla av förvåning. Han var så vital & verkade så kärnfrisk även de sista dagarna. Kanske var han det, ännu har jag inte funnit någon dödsorsak. Mitt förhållande till hans lyrik började så klart med hans stora kassiker For Love, från 1962, som samlade det mesta &, framför allt, bästa från hans första decennium som skald & Later, en senare volym, från 1980 har jag för mig. De volymerna fann jag för övrigt för nästan inga pengar alls på The Winding Stair, ett fullständigt fantastiskt kombinerat antikvariat & kafé ( &, i praktiken, referensbibliotek) i tre eller fyra våningar i Dublin. Om det finns kvar, nu snart 15 år senare, så ligger det i en gammal skranglig kåk på Liffeys norra strand, alldeles i närheten av Ha' Penny Bridge. Några år senare fick jag fyra eller fem gånger vad jag köpte dem för när jag sålde dem till ett antikvariat i Lund. Tja, vem klagar? Här finns lite skrivet om Creeley, hans ställning i den nordamerikanska poesin & en recension av vad som sannolikt var hans sista i livet utgivna diktsamling If I were writing this, en aning subjektivt så klart, men blott de okunniga tror sig kunna vara objektiva. (Jag är för övrigt alltid strikt objektiv.)
Serums musiknummer är på väg till trycket, om inte Tomas redan har skickat det. I skiftet april/ maj finns det tillgängligt.

2005-03-15T02:19:00.000-08:00

Två saker: Länken i senaste noteringen fungerar uppenbarligen inte. Alternativ sökväg är att gå in här & fortsätta via Why I quit the poetics list, klicka på länken till poetics list & rulla ned till "Philip Lamantia..."-posten. Vare sig man är bekant med eller nyfiken på honom är artikeln läsvärd.
För det andra, det tog nästan tre månader innan Ofogs bredsideserie fick sin fortsättning. Igår kväll skrev jag till sist ut 50 exemplar av nummer 2: Sawako Nakayasus dikt Att behöva gult som en textur, i min tolkning. Efter viss forskning & förhör av Lasse Söderberg som har varit aktiv i den svenska lyriken i drygt 50 år har jag kunnat sluta mig till att ingen har publicerat broadsides- som de heter på utrikiska- i Sverige innan. Ändå är det så enkelt. Ett schysst A4 papper, en skrivare (om man inte har tillgång till tryckeri), en text- inte mer än trekvarts sida i omfång. Sedan sätter man sidan så som man vill ha den, med eller utan illustration, skriver ut så många exemplar man vill & sprider. Ofogs två första saknar illustration, i sinom tid- kanske redan nästa- kommer dock att ha det.

2005-03-12T20:25:00.000-08:00

Så, sedan den sjunde mars återstår blott två- Gary Snyder & Michael McClure- av de sex skalder som den 13 oktober 1955 utgjorde programmet till Six Poets at the Six Gallery. Kvällen då beatpoeterna slog igenom med dunder & brak & som Jack Kerouac beskrev i vad som är min ojämförliga favorit bland hans böcker: The Dharma Bums. Philip Lamantia, som var den ende under den kvällen som inte läste egna dikter, fastän han var den ende som hade funnit förläggare till sina dikter- Philip Whalen hade fyra år tidigare själv tryckt & distribuerat en liten volym kallad Three Satires i 13 exemplar, men det skylle dröja fyra år innan han fick sin första volym förlagd- istället läste han några dikter av en av sina vänner som hade dött ung något år tidigare, föddes 1927 & blev 77 år. En informativ & fin beskrivning av honom finns för den nyfikne här. Hoppas jag. Surrealisten bland den samling skalder som, om de kom från östkusten kallades beat & om de härstammade från västkusten även kunde gå under beteckningen San Francisco-renässansen.

2005-03-05T05:07:00.000-08:00

Internationella Poesidagarna i Malmö infaller i år mellan den 27 & 29 maj, med sannolik tjuvstart med tidigt anlända skalder den 26. Årets tema är erotisk poesi.

I år är Lasse (Söderberg, för er som inte är bekanta med honom, hans skalde- & översättargärning & poesifestival) ovanligt tidigt ute med inbjudningar. Hittills har följande elva tackat ja:
Homero Aridjis (Mexico)
Ingrid Arvidsson (Sverige)
Ann-Marie Berglund (Sverige)
Regina Derieva (Ryssland/ Sverige)
Ana Istarú (Costa Rica)
Mara Lee (Sverige)
Juliane Preisler (Danmark)
Gonzalo Rojas (Chile)
Ana Rosetti (Spanien)
Charles Simic (USA)
Ann Smith (Sverige)

2005-02-23T22:21:00.000-08:00

Sjòn fick Nordiska Rådets litteraturpris. Min enda kommentar: Äntligen

2005-02-20T23:25:00.000-08:00

Först, nytt typsnitt, får se hur det går med läsbarheten.
Vidare: Ägnade en stund för ett par dagar sedan åt att skutta runt på seriehemsidor. Det hela började med ett biblioteksbesök varifrån jag fick med mig de två första volymerna Unshelved, en skön lektion i konsten att vara en besvärlig bibliotekskund & ett gott sätt att överleva några dagar i den fruktansvärda köld som har skändat även södra Sverige sedan mitt tillfälliga återvändande från beboeliga breddgrader den fjärde februari. Mer (senare) strippar finns på http://www.overduemedia.com. Vidare länkar till en del sköna serier kan den hågade finna där, exempelvis John Allisons Scary Go Round, Scott Kurtz PVP, Gabriels & Tycho Brahes Penny Arcade ,Scott & Georgia Balls Scooter and Ferret & Tatsuya Ishidas Sinfest. Passade också på att botanisera på Mats Källblads sida. Mats har, inte i någon direkt brist på möjliga förläggare (även om seriebranschen påminner om lyrikbranschen vad gäller att skrämma förlagsredaktörer) utan för att han vill det, börjat publicera sig själv.
Slutligen: Arbetet med nästa nummer- mitt första som redaktör- av Serum fortskrider & lär resultera i ett rejält musikaliskt alster.

2005-02-16T05:23:00.000-08:00

Återkomsten denna gång blir kort, mer ordentlig notering senare. Nu blott ett citat ur en dikt av Mårten Melin, ur Singlar sakta ner mot marken, ett häfte han gav ut för fem år sedan:

"kylan ligger och lurar, längtar efter något att göra.
skär ett hål i pojken och bygger bo under huden."

Så sant, så sant & så mycket Sverige.

Heja Mårten!

2005-01-13T05:09:00.000-08:00

Höga vederbörande har beslutat stänga Strawberry Fields, det barnhem Beatles besjöng. Det öppnades 1936 & stängs nu för att "man har ändrat syn på hur man bäst tar hand om de här barnen". Så sade radion.

2005-01-11T04:01:00.000-08:00

Det är inte utan att man känner sig en smula sporadisk. Nåväl. Först till Ron Sillimans blog, som hade börjat riskera att bli viktig om den inte var så konsekvent stimulerande. Där släppte han igår fram Rachel Blau DuPlessis (läsvärd skald, återkommer kanske till henne en annan gång) i ett resonemang om balladformens funktion & mekanismer. Hon lägger en del av tyngdpunkten på dess politiskt (formellt är det en ganska sträng form) anarkistiska drag.
Det flera gånger försenade poesinumret av Serum har anlänt från tryckeriet. Det innehåller, förutom dem jag redan visste, i en del fall eftersom det är i mina tolkningar- Bukowski, Bruce Lee, Mattias Alkberg, Samanthi Kahn, Roberto Mascaró & några till- även till min stora glädje Milena Markovic svängigt tolkad av Annelie Fridell-Aggestam. Om Milena Markovic har det pratats en del, men då blott om henne som dramatiker. Inte med ett ord har jag hört nämnas att hon är skald & vad det verkar en riktigt uppiggande sådan.
Vad övrigt är för denna gång får du själv fylla i

2005-01-02T04:35:00.000-08:00

Fick byta dator, sitter på en redaktion, för att göra det här. Den till dator förklädde fascist som brukar utgöra mitt arbetsredskap stängde av sig två gånger inom tjugo minuter & nu får vi se om det går att ruska liv i den, det vore bra då jag har rätt så mycket litteratur- egen, tolkningar & pdf-böcker- i den. Grejer som vore besvärliga att bli av med.
Suttit en stund i natt & undersökt bloggar. Funnit en spännande:

http://virtualsalt.blogspot.com

Den ägnas åt att utifrån beskriva en schizofren persons liv & leverne. Det är vad som skulle kunna kallas hans kontaktperson som sköter bloggen.

Det var allt för den här gången. God fortsättning.

2004-12-31T17:12:00.000-08:00

Som en symbolisk avslutning på ett år som för min del får betyget Med stor emfas Underkänt, sändes idag det sista programmet av Folkminnen- Kristina Mattssons & Bengt af Klintbergs ständigt stimulerande etnologprogram i P1. I 15 år har de hållit på med att läsa & kommentera traditioner som lyssnarna skickat in, & när något har fascinerat dem mer än vanligt har de grävt vidare i de dammiga arkiven & på detta sätt visat åtskilliga av oss hur uppfriskande & levande damm kan vara.
Ron Silliman skriver idag på sin blog: ronsilliman.blogspot.com om året. Han börjar i tsunamins sydostasien & slutar i de döda vännerna- &, framför allt, aktivisterna & skalderna Gil Ott & Jackson Mac Low (vars pensionering jag kommenterat tidigare). I (ännu) en fascinerande post påminner han om jordbävningen i Bam på dagen ett år innan sydostasien drabbades. Vad mer är påminner han om jordbävningen i Tangshan i Kina den 27/7 1976 då officiellt 255 000 människor dog. U.S. Geological Survey beräknar snarare 655 000 döda. Hur många av oss minns Tangshan? Jag gjorde det inte (kan skylla på ungdom), Ron blev påmind härom dagen, men tror sig aldrig ha hört talas om det tidigare. Vem minns en kvarts eller halv miljon kineser?
Tillbaka lite fort till tsunamin (jag tror mig, även detta med viss fasa, minnas ett mediokert japanskt hårdrocksband någon gång på 80-talet som hette Tsunami) & framför allt de svenska mediernas rapportering om den: Här har vi en händelse som har skakat & spolat bort vad som ungefär motsvarar Linköpings totala befolkning (senaste dödssiffra jag sett, några timmar gammal, drog sig över 130 000) & den enda vettiga information som står att få kommer från (i mitt fall) engelskspråkiga
www.cbc.ca
www.guardian.co.uk
medier. De svenska klarar bara att kverulera över (om vi återgår till linköpingsparallellen) ett kvarter i ett välmående villaområde- de svenska turisterna. Pinsamt.
Här hade jag tänkt avsluta med en några år gammal nyårsdikt, men den lyckades jag inte gräva fram ur gömmorna, så det får bli en färsk dikt baserad på en bild som ligger på CBC.

(dimensionernas sutra)

hälla vatten
på en gås
eller en
havsvik över
en buddha

2004-12-27T19:50:00.000-08:00

Julen slut, nu vidtar så kallade mellandagar, sedan nyår. Årets sista vecka, gott så.
Den 22:a december (alltså om nästan ett år) har vi en hundraåring att fira, den dagen 1905 föddes Kenneth Rexroth, en allt som oftast vidunderlig skald, essäist & översättare- mycket från japansk & kinesisk lyrik som dog ung 1982. På svenska finns den inte helt lättåtkomliga urvalsvolymen Oändlighetens ekologi. För övrigt räcker det med att säga Thou Shalt Not Kill, hans dikt skriven vid Dylan Thomas död.
Sawako Nakayasus blog Texture Notes är avslutad, på samma adress finns nu början på en annan blog: Chicks/no chicks. Vart den tar vägen får vi se.
Avseende bloggen Ofog får vi se vad (& om) det blir av den under nästa år

2004-12-24T02:59:00.000-08:00

Så är det då julafton, möjligen en av världens noggrannast firade födelsedagar. På tal om dess motsats har Christophe Tarkos gått ur tiden, blott 40 år gammal, men redan vid dessa unga år med en stor &, vad jag har kunnat ta del av, fascinerande produktion på sitt samvete. På svenska finns urvalet Jag kammar mig, tolkat av Kristoffer Leandoer & utgiven av Pequod press för några år sedan & någon lös dikt i någon tidskrift. Detta utträde ur tiden skedde den 30:e november, en symboltyngd dag för gamla antifascister.
Vidare har Ofog dragit igång en serie vad som på engelska kallas broadsides eller broadsheets, Ofog kallar dem bredsidor, den första framställdes för en vecka sedan i den blygsamma upplagan av 20 exemplar på en mycket inkompetent laserskrivare som gjorde de flesta av dem svårlästa, så dem har jag skänkt bort nästan hela upplagan av. Nästa planerar jag till början eller mitten av januari & i en något större upplaga (50-100 exemplar). Vem som kommer att stå för texten vet jag inte ännu, men det ligger en del krokar ute & opublicerade tolkningar i datorn, så det blir knappast någon av mina egna dikter.
Dags nu för lite julefrid över er

2004-12-12T03:10:00.000-08:00

Det är inte utan att man drar sig lite för halvtimmespromenaden hem till sängen. Nå, det blir när det här är utlagt. Har blivit redaktör för Serum. Skojfriskt. Tillträder väl formellt fr o m nästa nummer. Nästa vecka skall pojktrojkan (sedan tidigare Tomas Ekström & Jonas Svensson) samlas & planera vårens (blir det en sådan?) dåd. För övrigt har Alaska fått ett nytt stort oljespill från ett itubrutet fartyg & i Spanien har de som avrättades av Frankisterna under inbördeskriget börjat uppmärksammas, grävas upp ur sina massgravar & identifieras. Det är gott. Nästa år är det ändå trettio år sedan Franco till sist dog.

2004-12-10T15:35:00.000-08:00

Jackson MacLow blev 82 år gammal. I sig är det ingenting anmärkningsvärt. Men om jag då säger, till exempel, The Light Poems (& avstår från att dra resten av hans till sist ganska omfattande bibliografi) kommer nog några stycken här i riket att höja på ögonbrynen & sedan känna igen honom. Jackson MacLow dog i förrgår. Ännu en i den första riktigt experimentlystna nordamerikanska skaldegenerationen har tystnat. För er som inte har något förhållande till hans texter skulle jag kunna dra parallellen till de svenska konkretistskalderna som härjade som värst under 60-talet & till John Cage, & då lika mycket texterna som musiken. Jackson MacLow blev 82 år gammal. I sig är det ingenting anmärkningsvärt

kast med (litet) kallt öga

2004-12-09T18:43:00.000-08:00

finn den befjädrade ormen
innan den finner dig

om den finner dig först
kommer du att bli befjädrad

***

varje liten skurk & barnvakt
värjer sig mot apelsinerna
som helt planlöst
intagit luftrummet
mellan ungkarlshotellet
& den jesusfigur
som mycket väl kan vara
originalet

***

ett hästhuvud-
"ditspikat av en häströv"
tänker han,
tar ned det från dörren
& ger det
till en granne
i inflyttningspresent

***

den onda sömnen
skjuter den goda i huvudet
& går skrattande
därifrån

fortsättning följer

***

gator av guld
blir med åren
allt mer ovanliga

en del personer
kastar sig på mage
& biter i trottoarkanterna

***

i morgon & i morgon
& snart & inte riktigt än
& senare & om en stund
& någon annan gång
& i sinom tid
& när tillfälle ges
& i en avlägsen framtid
eller inom en överskådlig

men hur var det nu
i förrgår?

***

tills döden
knackade på
hade han
fått vara ifred

men när dörren
väl var öppnad
blev hans bostad
någon sorts

genomfartsled

***

förslaget
lades & antogs
innan dess betydelse
stod klar

förslaget
lade du det
i allra sista
ögonblicket

***

i centrum
drar en procession
av glasögon genom
bakgatorna

ibland tar de
ett par danssteg
eller klättrar upp
på någon husvägg

***

ingen visste att de var där
alltså kunde de busa ostört

spåren de lämnade efter sig
var av ett sällsamt slag

än i denna dag talas det viskande
om dem i bygden

***

en fråga om övertygelse,
kanske, om övertygelser är
så värst användbara

till någonting annat
än att bli
en auktoritär skitstövel

***

åtta svarta hästar
på bete på en äng
mitt inne i staden
tittar på människorna
som parkerar sina bilar.
när de hör en hög knall
& ser en människa
promenera därifrån
& en annan ligga på marken
med ett hål i pannan
samlas de, ivrigt pekande,
vid stängslet

***

blixt
belyser torget

en fontän, en zebra
tre cyklar

***

skäller på fjärilar
& lyfter benet
mot en stolpe

fnissar nöjt
över att nästan
vara hund

***

häcklaren
häcklar häckar
av betong

en störande sång
för dem
som avvecklar bäckar

***

som kärlek,
som lek,
som het tjära
lagd på en nybyggd väg
genom granskog.
som älgar
som lämnar svarta fotspår
på ängen.
som älvdans
som blir kalvdans
tills kalvarna
blir trötta

***

vaggvisa-
regnet ruckar rutan
en granne parar sig

Dessa dikters respektive förstarad utgörs av översatta boktitlar ur Evan Hunters/Ed McBains/ med flera pseudonymers bibliografi. Alla dikterna, utom en, är skrivna för sisådär två & ett halvt år sedan, om nu det kan intressera någon

2004-11-24T17:24:00.000-08:00

Igår postades det tredje eh-äftet. Det kan kanske må bra av några kommentarer. e e cummings behöver förhoppningsvis knappast presenteras, för er som inte ramlat över honom än finns en liten volym på svenska som bör finnas på varje biblotek med minsta självaktning. Cid Corman dog i våras, han skulle fyllt 80 lite senare. Juliana Hatfield har förmågan att göra mycket god musik, en av hennes skivor (& min favorit bland dem) heter Become What You Are. Maxine Chernoff är skald & romanförfattare, möjligen en del andra saker som också kan angå oss. Breasts är en dikt som, med all rätt, återfinns i åtskilliga antologier på engelska, samt lätt sökbar på nätet, på svenska vet jag inte om den finns- ännu, viskar han. Så Lew Welch, först den dikt jag nästan har stulit:

I saw myself
a ring of bone
in the clear stream
of all of it

and vowed
always to be open to it
that all of it
might flow thruogh

and then heard
"ring of bone" where
ring is what a

bell does

I slutet av maj 1971 promenerade Lew Welch ut i skogen från Gary Snyders stuga i Oregon med ett gevär i handen, såvitt jag har kunnat få reda på har inga spår av honom, förutom ett kvarlämnat självmordbrev, återfunnits. Hans lyriska arv finns samlat i volymen Ring of Bone. för att inte bli långrandig & essäistisk pausar vi här

vill

2004-11-23T18:30:00.000-08:00

(vad våren göra)

söt & diverse trädlärkan
& den smälta isen livsfarlig
enligt skyltarna att beträda
vid dammarna

nästa skrivning med e e
spiscummings & flickan saknad
osedvanligt mycket mer än
trädlärkan (som kanske kräva
riktig skog) & vanligt vid frånvaro

***

(poema de mio Cid)

leverdör lever
smör elever bör
intagas innan
hinnan gör
bort markis
innan

***

(till Juliana Hatfield)

1
bli vad du är
är bli vad du
du är bli vad
vad du är bli

vad du är bli
bli vad du är
är bli vad du
du är bli vad

du är bli vad
vad du är bli
bli vad du är
är bli vad du

är bli vad du
du är bli vad
vad du är bli
bli vad du är

2
bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli

är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är

du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du

vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad

3
vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad

bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli

är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är

du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du

4
du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du

vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad

bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli

är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är

5
är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är

du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad
vad bli är du

vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli
bli är du vad

bli är du vad
vad bli är du
du vad bli är
är du vad bli

***

han tillhör inte den skara
som har sett
Maxine Chernoffs bröst
inte heller tillhör han

den mycket större skara
som ännu har framför
sig att läsa
Maxine Chernoffs Bröst

***

(på gränsen till stöld)

jag såg mig själv
en ring av ben
snyggt utlagda
på marken

mitt bland
daggmaskar
rotogräs & människor
i gummistövlar

& det metafysiska
i scenen gäckade mig
men ring är
en uppmaning till dig

2004-11-23T16:54:00.000-08:00

Hovrätten för västra Sverige friade tidigare idag, fullständigt förutsägbart, men icke desto mindre skandalöst, Håkan Jaldung från misstanke om brott i samband med övergreppen mot demonstranterna i Göteborg. Skulle det gå att pröva honom för anstiftan till våldsamt upplopp?

2004-11-13T15:03:00.000-08:00

Dags att med kraft anbefalla en blog. Det är Tomas Ekström som har kastat sig in i denna ädla verksamhet. För er som gått miste om det är herr Ekström en av dem som grundade tidskriften Serum som härjar här i staden (alltså Malmö). adressen?

http://giftsallad.blogspot.com

Så en guldgruva för alla oss som har ett gott öga till punken:

www.menvafan.net

Här finns länkar till god musik, bland annat en ultrahusspelning från 1988 av Wounded Knee, som nu för tiden är tröttsamt bortglömda, Rolands Gosskör & massor av annat skojigt.

2004-11-11T14:45:00.000-08:00

Åter i blogrymden. Denna gång blir det en del på utrikiska. Först angående konsten att slå ihjäl en dikt:

I run / jog / I tarry / rise
and descend
I come / close / move away
I scream
I moan / pant / fall quiet
disappear / and become
I storm / I rain
I weep / I laugh

A woman in the feast of her ecstasy
thronged by a man's host of angels.

Dikten (vars första strof är grafiskt arrangerad på ett sätt som får blogspots ordningssamma textplaceringsprinciper att gå i taket, därav de instoppade snedstrecken) är skriven av Maram al- Massri & ingår i det arabisk/engelska urvalet A Red Cherry on a White-tiled Floor, tolkat av Khaled Mattawa & utgivet av Bloodaxe Books tidigare i år. & jag blev så sorgsen när jag läste diktens andra strof som i mina ögon fullständigt förstör även upplevelsen av den första strofen. John Ashbery sade någon gång att hans dikter talar om när de är färdiga genom att allt han skriver efter den gränsen försämrar dikten. Ovanstående dikt illustrerar Ashberys yttrande med plågsam klarhet. I hela denna volym finns två, säger två, dikter (av bortåt 150) som jag tycker motiverar en tolkningsvolym. Jag tar mig friheten att återge dem i svenska versioner, eftersom hon är så lättöversatt. Alltså;

Med min läckra frukt
upplyser jag
vägen som leder till mig.

Dina korkade fåglar
föredrar
gammalt bröd.

Kort & exakt. Det är när hon drar åt det hållet som den sorts lyrik hon producerar kan börja fungera. Boken har jag fått som recensionsexemplar från Verse- påminnelse:
http:// versemag.blogspot.com
mot att jag skriver 700-800 ord om den, det lär inte bli särskilt vänliga ord. Till sist en dikt som blir rätt så snygg på svenska:

Vad gör en häst
med en vacker bruten
nacke?

2004-10-31T23:48:00.000-08:00

"If I was a witches hat"
sjöng det troligen lätt förvirrade, men oftast ganska glada, gänget i Incredible String Band någon gång under andra halvan av det musikaliskt glada sextiotalet. Senare startade den kanske mest förvirrade av dem, Robin Williamson, the Merry Band & gjorde en del fantastisk musik, bland annat en inspelning av en av mr Williamsons dikter som heter Five Denials on Merlin's Grave.
Dikter är den yttre orsaken till att jag tagit paus i bloggandet (de andra orsakerna är inte offentilg egendom). För att vara exakt andras dikter & essäskriverier. En av skalderna, Sawako Nakayasu, skickade ett bokpaket som innehöll två färska tidskriftsnummer- (Three) Factorial, en den här gången trespråkig (engelsk/fransk/japansk) tidskrift som hon redigerar & Aufgabe nr 4, som hon gästredigerat & fyllt de första sjuttio sidorna av 250 med någorlunda samtida japansk poesi i engelsk tolkning, en publikation som utkommer en gång om året & förövrigt består av experimentell nordamerikansk poesi. Därtill innehöll det hennes två på papper publicerade böcker: So We Have Been Given Time Or som kom nu i september & Clutch, en vacker liten volym utgiven 2002 &, vilket var nytt för mig, gummibandsbunden, störtskönt. Vilket även stora delar av de texter hon producerar är, vilket var en genuint överflödig kommentar eftersom jag ägnat så mycket energi åt att försöka göra lika god svensk lyrik av dem. För er som vill finns två små ytterligare diktsamlingar, publicerade under förra året, på nätet, plus hennes tvenne sporadiskt påfyllda bloggar (som anbefalldes någon gång i ofogets begynnelse).
Därtill fick jag via serumredaktör Tomas några dikter av en slovensk wannabeatpoet, Tone Skrjanec, som svängde hyfsat i de engelska tolkningarna (min slovenska är inte vad den aldrig har varit) & frågan om jag ville tolka några av dem. Visst, varför inte, tänkte jag & så blev det.
Nå, bland annat därav blogpaus. Ja & så korrande av nya Mana, inte att förglömma.
Förövrigt är det störande mycket höst.
Kom, november, gör ditt värsta mot oss

2004-10-20T20:55:00.000-07:00

I måndags (eller för den som vill i förrgår) var Tariq Ramadan i stan & höll skiftesföreläsning om att de europeiska muslimerna, till skillnad från muslimerna i europa, måste inse & ta konsekvenserna av att de är europeiska muslimer & att vi som inte är muslimer måste inse & ta konsekvenserna av att vi lever med europeiska muslimer (& det blev en lång men sannolikt- åtminstone för den uppmärksamme läsaren- ändå hanterlig mening som tar slut först här). Han menar i all korthet att vi bäst tar konsekvenserna när vi har utbyte med varandra & att detta utbyte inte bör bestå av psykiskt eller fysiskt våld eller hot om dylikt. Tariq Ramadan är en vältalig person, så hans föreläsning var drygt en timme lång. I Frankrike har han tydligen en rockstjärneliknande ställning bland unga muslimer. Från äldre personen får han rätt så mycket kritik, från ena hållet för att han är för europeiserad, från andra hållet för att han är för muslimsk & alla från liberalerna & högerut anklagar honom för att vara antisemit för att han uttryckt missnöje med staten Israels brutala ockupationspolitik (& kan man misstänka, för att han stör deras framgångsrika segregationssträvanden). Var det då en bra föreläsning? Tja, tillräckligt.
Arbetet med nya mananumret är igång, har korrat de första texterna. Klassikertexten den här gången blir ett utdrag ur en artikel av Malcolm X som ju ockå kan vara ganska mångordig. Under min paus för italienskt etnokrubb passade jag på att slinka in i en bokhandel & såg att En bok för alla nu har fått ut Värld, ett urval av Bengt Bergs dikter sedan 1974. Det finns något skönt i hans fullständiga (& nu spekulerar & gissar jag) ovilja att göra saker- inklusive dikterna- svårare än han anser att de behöver vara. & när jag nu kunde få tillgång till ett urval från 21 diktsamlingar plus några tidigare opublicerade dikter i en pocketvolym för 26 kronor såg jag ingen anledning att låta bli

2004-10-15T19:26:00.000-07:00

Fredag afton. Redaktionen håller på att få porttelefon. Att på två dagar gå från havererad ringklocka till fungerande porttelefon är ganska hissnande. Nå. Sitter & spånar på presentationsessäer avseende ett par skalder jag tolkat till kommande Serumnumret; Sawako Nakayasu & rob mclennan. Den tredje (den ende om vilken jag bara vet hans namn; Sasa Gavranovic, titeln på hans diktsamling- på svenska Stenskörd- samt att den innehåller en massa urskön lyrik, var han bor & att han ännu inte fyllt 30) har ännu inte skickat biografiska uppgifter att bygga på. Honom har jag förövrigt blott gjort den enkla delen av tolkningsarbetet med. Det där språket, som de som talar det envisas med att tjafsa om vad det heter, ingår inte bland de "främmande" språk jag kan läsa, sålunda kommer en av mina vänner (som jag tror skulle ta anstöt om jag uppgav hennes namn här) att begå litterär debut. Det där numret (så klart ett dubbelnummer; 23-24) av Serum kommer att bli ganska olikt allt de gjort tidigare. Förutom de nyss nämnda kommer det att innehålla dikter av; T Rasul Murray, Bruce Lee, Irving Stettner, Charles Bukowski & massor av andra som vi får se senare. Oh, didn't he ramble. Vidare snurrar en mer formellt korrekt recension av Ariels ex-jugoslaviennummer (till Yelah) i huvudet, samt en artikel- långt bortom deadline- för Mana.
Men egentligen skulle jag bara göra tvenne helt andra saker

www.ettanolla.com

håller på att komma igång efter en spamkrossarpaus. Mer normal dagboksliknande blog med en liten skruv, vilket gör den mer spännande & mindre självklart normal. Andreas Soneryd, som driver bloggen, debuterade för någon månad sedan med ungdomsboken En skejtares dagbok, om vilken jag kan säga att jag sträckläste den under en julinatt. Kort & gott; läs.
Så fann jag i Sydsvenskans nätupplaga:

Bagdad. Angreppet ska fortsätta "så länge det finns terrorister i staden", heter det i en
kommuniké från den amerikanska stridsledningen.
Eftersom alla som gör motstånd mot de amerikanska styrkorna kallas terrorister, kan
det innebära att de militära operationerna mot staden blir långvariga.

Jag är förvånad över att Sydsvenskan släpper igenom en sådan formulering (ack, så sann & så totalt på kollisionskurs med tidningens devota stöd för ockupationen) även om artikeln skulle vara citerad rakt av från TT-AFP.

Snart (inom några dagar) dags för nästa eh-äfte.
Nu slut

2004-10-13T19:36:00.000-07:00

För en gångs skull börjar vi från början. Blev tipsad om

http://www.tidningar.info

där man kan läsa faksimilutgåvor av (hittills) Bang, Sex, Stick & senaste Mana. Tanken är att bygga upp en bank av tidskrifter & guida nya läsare till dem. Allt, både att läsa & få sin tidskrift utlagd, är gratis. I det nummer av Sex som ligger där finns till min stora glädje en rejäl intervju med Hans-Eric Hellberg (Dunder & Brak-böckerna- som utspelar sig i hans favoritstad; Kvarstad- & "Kramserien"), inga långa utläggningar om honom nu förutom att han var någon sorts husgud i skarven 70-/ 80-tal och att senast för ett halvår sedan, då jag läste om några av böckerna hade de fått en del nya dimensioner. På hans hemsida med den svårhanterliga adressen

http://hem.bredband.net/b155482

finns åtskilligt av & om honom, inklusive en, åtminstone för ett år sedan, otryckt roman- Omöjligt- i sin helhet

2004-10-13T06:02:00.000-07:00

Tre av tretton får sägas vara en hyfsad skörd i en antologi där man inte gjort urvalet själv. Formellt sett är det förresten ingen antologi utan tidskriften Ariel nr 4-5 2004 som givits titeln Som ett förbluffat vittne i ett land, medan det ännu fanns & innehåller "tretton samtida ex-jugoslaviska poeter" samt ett förord som skissar sammanhanget, vilket till stora delar sägs stavas k-r-i-g-e-t. Ofrånkomligt kanske, men det är bara ett par av skalderna som skriver någon sorts beredskapsdikt, & de tillhör inte de tre jag vill lyfta fram här.

Refik Licina (lundabo & äldst i samlingen, född 1956) har jag läst tidigare i en del tidskriftssammanhang & tyckt mycket om, så även denna gång. Det har att göra med atmosfären i hans dikter som rymmer en så ovanligt stor del av det som kan betraktas som det mänskliga (oj, så bombastisk man kan bli, då) från skönhetsupplevelse till sorg till leda till glädje till någonting mellan cynism & bitterhet till ibland vild, ofta svart, humor. Eftersom så många svenska förläggare är som de är publiceras hans böcker i Bosnien.

Lidija Dimkovska citerar jag en dikt av (en av de tre- fyra dikter jag tycker bäst om i hela "antologin") för att illustrera istället för att förklara.

ERKÄNNANDE 8

A., så smutsiga dina fötter är,
jag skulle kunna plantera basilika i dem,
till och med raps skulle kunna slå rot,
men om möjligt, ber porerna i skinnet mig,
inget socker och inga konserveringsmedel. Hälsokost
till en sund familj, ett villkor stipulerat i det virtuella kontraktet,
och ingen frågade oss om vi hade kackerlackor hemma,
och i så fall, om de är intellektuella,
eller om de precis som stillebenen i trädgården,
tjänar som modeller för amatörmålare.
Färger som gömmer sig i sina egna föreställningar,
paranormala konfigurationer,
och dina fötter, A., är så svarta
att till och med örterna från skolherbariet
skulle resa sig från de döda, länkade till deras webbsida.
Ingenting kan göra rent de medeltida statyerna,
eller minnena och natten i tunnelbanan
när dvärgen kröp in under klänningen på modellen
och hon bara tittade på sin armbandsklocka,
tog ut sin Elle ur handväskan och började läsa
som omedveten om den främmande kroppen som fanns mellan hennes perfekta mått,
ja det var då det, A.,
som historien svängde runt som en snurrande vagn på tivolit,
hattarna föll, inbördeskrig och offentliga ursäkter,
alla stirrade på dina fötter av svart marmor
på den vita kartan med fallna kungariken,
en präst sa: låt mig tvätta dina fötter broder,
men jag lyckades precis visa honom
födelsemärket på din högra höft.
All rights reserved.
Och nu i år igen är sommaren den tid då myggorna
infekterar det undermedvetna med malaria,
så det är bäst att jag planterar lite basilika
i dina svarta fötter med naturligt protein,
klassificerade som miljövänliga med ett grönt äpple,
det verkar som om du har något emot det,
du vet inte hur det är att vara en mobil trädgård,
och jag säger till dig, älskling, till och med gravarna är mobila,
inte minst en trädgård med basilikarot
som grodde först i mitt liv, och i dina fötter
de sög ut kraften som inte vet om sin kraft:
först är det en dvärg, sedan en modell, sedan- historien själv.

(Översättning: Miodrag Stankovski)

Ana Ristovic har beståtts ett ojämnt urval men när hon är som bäst spricker hela jag upp i ett fånigt leende. & så till sist åter en dikt citerad i sin helhet, ett sådant där tillfälle då det enda som återstår är att le. Översättningen är gjord av Djordje Zarkovic

LAJKORNA PÅ MÅNEN

Det är lätt att vara den enda hunden på månen:
dina svansviftningar och ditt stirrande ner i en krater
som du tror är en tom skål
får en metafysisk betydelse;
du har inte längre någon att skälla på
utom en flagga. De filmade allt,
och i stället för ett ben sträckte de ut en mikrofon,
men de filmade inte när du lyfte på benet
och tänkte kissa vid den;

Det är lätt att vara
när ens fästingar köps upp av museer

Det är lätt att vara den enda hunden på månen,
det är svårt att vara den enda månen ovanför så många hundar
som alla skulle vilja skriva poesi,
men inte förrän de har slickat dig,
smält hela dig ordentligt
och sedan släppt ner dig i meta-gräset
som vit spillning, en förkortad utgåva
av enbart egna erfarenheter.

2004-10-08T04:17:00.000-07:00

någon,
fan
kanske
vet
vem,
men
det
var
alldeles
säkert
en
mycket
förståndig
person
sade
en
gång
att
det
huvudet
är
fullt
av
är
det
man
talar
om

eller,
som
är
fallet
nu,
skriver
om

allså

det
där
var
inte
en
kniv,
det
var
en
nallebjörn

2004-10-07T21:02:00.000-07:00

Så Elfride Jelinek fick årets nobelpris i litteratur. Jaha. Nå, fascisterna tycker åtminstone illa om henne.

2004-10-07T01:51:00.000-07:00

välkyld plastpåse
bryter sig ut ur fel
kylskåp som tror det
är ett klädskåp ända
tills plastpåsen kyler
ned humörsvallet &
tillkallar hundskallet
som skallar så vackert
alla vallar som vallar
vallhundarna

2004-10-06T17:59:00.000-07:00

Arla i urtid anbefallde jag blommans blog. Det gör jag alltjämt, kanske mer nu när han har fyllt på den. Senast idag med sin D-uppsats om pirater, som går att alldeles gratis ladda hem som pdf-fil. Skälet till påminnelsen är att han flyttat & nu finns på

www.yelah.net/blomman

Förutom artiklar & grejor av journalistisk karaktär har han också länkar till skojiga saker som Noam Chomskys blog Turning the Tide, Corpwatch & al-Jaziras engelskspråkiga hemsida.
Dessutom har jag funnit någonting så ovanligt som en riktigt fin svensk litterär nättidskrift vars hittills tre nummer går att ladda hem i pdf-format (& det lilla omaket är de värda); den analoga tidskriften

www.explode.to/analoga

De här personerna verkar ha redaktionella principer, vilket annars förefallersaknas helt hos deras likar. Min bestämda uppfattning är att nätpublicering skall ställa lika höga krav på materialet som papperspublicering, annars kommer nätet aldrig att bli mer än en slasktratt för mediokriteten.

2004-10-06T04:32:00.000-07:00

Jan Kunicki
Krig och fred
Fakir/ Tidskriften Serum (nr 22)
ISBN 91-974004-8-3
September 2004
50 sidor
Pris: 50 kr

Den 16 januari 1975 skriver Jan Kunicki:

BEFRIELSEN KOM FRÅN ÖSTER

1945

För att bygga upp staden behövdes:
500 000 000 tegel
17 000 000 taktegel
123 000 ton cement
77 000 ton kalk
1 000 000 kvm glas
230 000 kubikmeter träd

dessutom
järn, stål, färg osv

O, människoliv, du oförstörbara!
Och floden rinner alltid mot väst.

Det här är en av mina favoritdikter i Jan Kunickis bok, vars titel han helt öppet annekterat från Leo Tolstoj. Det är något med den lugna exaktheten som är så effektivt. Exakt det här, bland annat, består en stor stads fysionomi av. Detta behövs för att staden skall bli sig själv igen.

Den 22 mars 1992 skriver han:

HUS SOM STÖRTAT SAMMAN

hus
som störtar samman hus
som korthus

år av möda år av bygge

plötsligt finns ingenting kvar

en
stekpanna i gräset
en gammal tidning bland
grus och damm på golvet

i köket

Detta är den andra av mina favoritdikter i samlingen. Jag tror det här att göra med perspektivskiftningen, från den stora panoramabilden av husen som havererar till stekpannan & tidningarna i närbilden i slutet.

Båda de ovan citerade dikterna ingick i antologin Poeter mot krig (Yelah, 2003) som Paul Nilsson var projektledare för. Till Kunickis diktsamling- hans andra, den första: Det är enkelt att leva
utkom 1977- har Nilsson skrivit ett, i sina bästa stycken, personligt hållet efterord där han bland annat liknar Kunicki vid en stenskulptör som hugger "in orden i dikterna och låter dem fastna på pappret (sic) som bultande bilder i ett bildspel." Jo, det är snyggt. Min känsla är dock mer att han tagit fasta på det språk som ofta förekommer i krigsrapportering- korthugget, jag är frestad att säga hårdkokt men utan den dragning mot ordvitsar som ofta medföljer den traditionen, exakt & på något underligt vis (telegramartat?) rytmiskt, men det senare är nog ett utslag av kans lyriska lynne. Lasse Söderberg menade i samband med Stenarna i Jerusalem, för ett par år sedan, att han hade ålagt sig en sträng form eftersom komplicerade upplevelser inbjuder till formmässiga utsvävningar. Kanske har någonting liknande funnits i bakhuvudet på Jan Kunicki när han valde dessa dikters form & språk.
Jo, det här kan man gott & väl ägna någon timme av sin stund på jorden åt, i synnerhet Kunickis förord är vackert & ger därtill ett schysst perspektiv på dikterna. Men jag vill ändå föreslå läsaren att spara för- & efterorden till sist & låta dikterna göra den (å)verkan de vill utan kryckor.

2004-10-05T15:48:00.000-07:00

En liten notis som jag stulit rakt av & översatt från Kanadas public service-radios hemsida
http://www.cbc.ca
Vid sidan av Guardian (http://www.guardian.co.uk) är den kanske den bästa engelskspråkiga informationskanal jag hittills funnit avseende världshändelser.
Så notisen, ursprungligen publicerad igår

VIBRERANDE SEXLEKSAK STÄNGER AUSTRALIENSISK FLYGPLATS

MACKAY, AUSTRALIEN- En vibrerande sexleksak kastad i en papperskorg avbröt verksamheten på en australiensisk flygplats under ungefär en timme på måndagen.

Personal evakuerade Mackays flygplats i Queensland sedan kafépersonal rapporterat att en papperskorg skakade och gav ifrån sig ett surrande ljud.

De skulle precis kalla in bombexperter när en passagerare trädde fram och identifierade paketet som en vibrerande "vuxenpryl."

Störningen försenade flera flyg till och från flygplatsen, som ligger i kuststaden Mackay.

2004-10-04T04:26:00.000-07:00

En av mina favoritbloggare, som jag av någon underlig anledning (förmodligen rent slarv) försummat att rekommendera

http://angryarab.blogspot.com

en ständig & ständigt aktiv källa till fnitter, raseri & skönhetsupplevelser förklarar sig i en av gårdagens notiser. Det följande är ett fritt översatt citat:

En skandal. New York Times har en artikel om den palestiska intifadan idag beledsagad av en illustration som visar den totala dödssiffran för både israeler och palestinier sedan sep. 2000. Men det finns ett utmärkande drag i denna sketna illustration: för israelerna erbjuder NYT en uppdelning mellan civila offer och soldater, men för palestinierna görs ingen sådan uppdelning, vilket lämnar läsaren med intrycket att alla palestinska offer var terrorister. Men lägg märke till att några palestinier (inklusive civila) har dödats av "israeliska civila". Vad betyder det. Om dessa israeliska "civila" har dödat palestinier måste de vara beväpnade, och det betyder att de inte längre är "civila" utan beväpnade busar eller kombattanter. Men sådan är USA-medias (o)logik. Beväpnade israeler är "civila" och obeväpnade palestinier är "terrorister". Sådan är zioniststaten i mellanöstern, vars säkerhet kommer att noggrant skyddas av Kerry och Bush. Som om inte det vore nog är Thomas Friedman tillbaka och lägger ut texten efter flera månaders frånvaro.
Kanske förklarar det här till slut varför den Arge Araben är arg.

& nej, jag vet inte vem Thomas Friedman är, men min misstanke är att han finns i den svenska pressen också.

2004-10-03T22:52:00.000-07:00

En fri fortsättning på gårdagens notering:

Den kanske mest framstående musikaliske skildraren av den nordamerikanska student- och medborgarrättsrörelsen var Phil Ochs vars tidiga sånger (exempelvis I'm going to say it now) är, ofta snyggt skruvade, kommentarer till rassegregering, rektorer, andra maktvarelser & underligheter han fann i (huvudsakligen) nyhetspressen. Efter demokraternas ökända partikonvent i Chicago 1968 (då yippisarna med, om mitt minne tjänar mig väl, Jerry Rubin i spetsen nominerade en gris som presidentkandidat) som spårade ur i brutalt övervåld från snutarnas sida dödförklarade han Amerika & började skriva sorgsna & ibland bittra dödsmässor över västerlandet. På en liveskiva inspelad hösten 1968 säger han att han trodde att han efter Chicago skulle skriva massor av bullriga protestsånger, men det blev blott två, en vacker & symbolladdad (William Butler Yeats visits Lincoln Park and escapes unscathed) samt en kortis som jag tar mig friheten att citera i sin helhet:

WHERE WERE YOU IN CHICAGO?

Where were you in Chicago?
You know I didn't see you there
I didn't see them crack your head
or breathe the tear-gas air
Where were you in Chicago
when the fight was being fought?
Oh where were you in Chicago?
'Cause I was in Detroit

En sång som skulle fungera som komentar avseende 2001 års brutala misshandel av demonstranter i Malmö i april & mordförsöken, bland annat, på demonstranterna i Göteborg i juni, där den svenska rättsstaten slutligen dog (vilket den har demonstrerat i de "rättsliga" efterspelen). Men nog inrikesbabbel nu.
Phil Ochs tog livet av sig i mitten av 70-talet, enligt uppgift använde han en slips för att hänga sig i en garderob. Av hans produktion är det det han gjorde åren runt & efter 1968 som drabbar mig hårdast, hans tidigare sånger kan vara roande, men blir sällan mer än så.
Historielektionen är nu slut.

2004-10-02T18:44:00.000-07:00

Igår postade Ron Silliman en intressant nästan samtidshistorisk (vilket vansinnigt paradoxalt uttryck) notering om att det i nästa vecka är 40 år sedan studentrevolten på Berkeley inleddes. Det hela började tydligen med att administrationen tog sig det ohemula friheten att förbjuda studenterna att på campusområdet organisera politisk aktivitet som skulle äga rum utanför (i den mer påtagligt trovärdiga verkligheten), den politiska aktivitet som särskilt åsyftades verkar ha varit en återkommande demonstration mot några restauranger som vägrade anställa icke-vit personal. Det hela landade i att tusentals studenter under 36 timmar stod runt en snutbil & hindrade den från att lämna universitetsområdet med en arresterad student. Under tiden ställde sig talare efter talare på bilens tak & höll tal om att de tyckte snutarna & universitetsadministrationen & restaurangägarna & fan & hans mormor gjorde dumheter.

http://ronsilliman.blogspot.com

(jag har sagt det tidigare & jag säger det igen: läsvärd) är lite mer utförlig- Silliman gick dit efter jobbet & lyssnade på talarna, det var några år innan han själv började plugga där- & det finns en del spännande kommentarer som kastar nytt ljus över historien.
För dem av oss som intresserar oss för nordamerikanska dissidenter är det en stunds (jo faktiskt) njutning att ta del av denna redogörelse för det som ofta betraktas som genombrottet för den nordamerikanska studentrörelsen

2004-09-29T19:10:00.000-07:00

Lagrådet sågar förslaget om maskeringsförbud.
Heja lagrådet!
När vi nu är inne & trampar på nyhetsmark. Såg igår att Sydafrika erkänner Västsahara & att ockupationsmakten Marockos regering blev en smula gramse över det & "hotar" med diplomatisk kris & liknande larv.
En till. Gordon Brown (engelsk finansminister) pratade i förrgår på labourpartiets kongress om att England borde avskriva sin del av tredje världens skulder.

Fick förövrigt precis Jan Kunickis pinfärska diktsamling Krig och fred i händerna. Kommentar följer senare.

2004-09-29T15:19:00.000-07:00

Lät inte namnet i dödsrunan lite bekant? Mulk Raj Anand, död igår vid 99 års ålder, av en lunginflammation (pneumoni, på medicinska). Jo, det var han med Untouchables, som jag läste en gång för länge sedan i Bath & som hänger kvar som en stämning (snarare än som en historia) i mitt bakhuvud. Han är, tillsammans med Salman Rushdie & en skald som Sujata Bhatt, medskyldig till min bild av Indien & den regionen. Tydligen betraktas han som den engelskspråkiga indiska romanens fader. Kanske är det dags att läsa om honom, eftersom man nu blev så pedagogiskt påmind.

2004-09-27T02:35:00.000-07:00

Regelbundenhet är inte denna blogs mest framträdande drag. I samband med att jag i augusti lade ut dikten av Amy King hade jag (& höll lyckligtvis inne med) tanken att det skulle bli en söndagstradition med en enstaka tolkad dikt med vidhängande presentation.
Här följer hur som helst den tredje tolkningen.

Snezana Zabic föddes 1974 i Vukovar (som ligger i Kroatien, för er som ännu inte avfärdat nationalstats-"tänkandet"). Publicerat en novellsamling 1996. Den här dikten publicerades på
www.muse-apprentice-guild.com (som jag härmed föreslår att ni undersöker) som pdf- fil tillsammans med fyra andra dikter (i engelskspråkiga original) som kommer att bli tolkade i sinom tid. Men nu dikten, som vanligt i min tolkning:

PARALLELL

människor i vita rockar kan intet göra mot sorg

laboratoriet behöver: klädnypor
förlängningssladdar (15 m) årgångsmoogar
(för att lugna försökskaninerna med det syntetiska)

hennes majestät må vara deprimerad men
hon tycker fortfarande om solsken och skidåkning
(anteckning: beställ två par stora mörka glasögon
och surfa på internet efter svenska brunnsorter)

on-line träffservice förtjänar uppmärksamhet:
odödliga själars existens i den virtuella verkligheten
älskogens konst
parallellt liv i drömmar

helt plötsligt längtan
efter grynig söt mat: gräddiga
päron, vattenmelon, majsbröd, vilken variation!

ledig tid, moderna mirakel, poesiprovkarta

varje kraft är en potentiell
dansremix

2004-09-26T19:03:00.000-07:00

Nårga av dagens tidningar har nyheten att USA vill hyra en ubåt av den svenska krigsmakten för att använda som motståndare vid övningar. De har tydligen haft liknande förfrågningar ute tidigare, men nu insett att de även behöver hyra vidhängande besättning, eftersom deras egna ubåtsfolk inte klarar av att använda de svenska båtarna. Beslut om uthyrning "är under beredning".

2004-09-25T19:56:00.000-07:00

Fronesis blev årets kulturtidskrift. Det är bra. En tung & ofta stimulerande vänsterteoretisk tidskrift som startades 1998 (vad var det med detta år? Då föddes, förutom Fronesis, Mana, Serum & Encuentro & det bara i Malmö) & vars nummer mer liknar en bokserie än en normal tidskrift. Några av , enligt min ödmjuka mening, höjdarna de har publicerat- det mesta de gör är översättningar- är; Hakim Bey, Antonio Gramsci, Giorgio Agamben, Saskia Sassen, Etienne Balibar, Michael Hardt och Antonio Negri.
Det var bara det jag ville säga den här gången

2004-09-24T03:47:00.000-07:00

I ryggsäcken har jag den svenska utgåvan av Charles Bukowskis diktsamling Play the Piano Drunk Like a Percussion Instrument Until the Fingers Begin to Bleed a Bit (eftersom det sedan flera år är en av mina absoluta favoriter bland boktitlar blev jag lite gramse över att Einar Heckscher- schysst tolkningsjobb, för övrigt- hade döpt om den till Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna) som jag bläddrar i när tillfälle ges. I sinom tid kommer nog en kommentar, sannolikt här. För mig är Bukowski flera klasser bättre som skald än som prosaist, med de två & ett halvt lysande undantagen; Notes of a Dirty Old Man & romanerna Hollywood & Pulp. Den sistnämnda (& hans sist skrivna, tror jag- åtminstone sist under hans livstid utgivna) ligger förvisso ganska nära min kärlek till den hårdkokta deckartraditionen (Dashiell Hammett, Raymond Chandler, Ross Macdonald, Robert B Parker, Bill Pronzini, Marcia Muller & en liten handfull läsvärda till) så det gränsar till fusk, men resultatet är en strålande pastisch & värd åtminstone en läsning. Så till frågan som naturligt infinner sig när man ser uppräkningen av författare: Varför skrivs så gott som alla läsvärda hårdkokta (& ångkokta- James Lee Burke, James W Hall) deckare av i USA boende personer? & varför översätts inte någon av dem, med undantag av en sporadisk Burkeroman- på tal om fantastiska boktitlar, med vidhängande vidunderlig roman; In the Electric Mist with Confederate Dead- till svenska & ges ut i stora billiga pocketupplagor? I stället för att svälja all skit amerikanerna dumpar över oss skulle vi kunna välja ut de begåvade människor som lever & verkar där & på eget bevåg importera det vi vill ha. Vad gäller litteraturen & prosan skulle det ändå kunna bli en hel del import..

Lite nät nu:

www.uppmana.nu

började igår röra lite på sig efter en period i dvala. Lite artiklar från nya pappersnumret (Mana 3-4/2004) blev utlagda.

http://scrapartorium.blogspot.com

är en helt ny bekantskap, en bildbaserad blog med gott om snygga saker.

Ack allt detta i stället för att peta på den översättning som troligen blir nästa eh-äfte. Det är väl helt enkelt enklare för ett trött & distraherat huvud att leka litteraturbloggare.
Vad övrigt är är för morgondagen

2004-09-21T04:07:00.000-07:00

Hösten dundrar in, nåväl, vi fick några veckor sommarliknande tillvaro. Nog kveulerat nu. Sett ovanligt många råttor de senaste dagarna, senast för några minuter sedan här ute i gränden. Är de fler än vanligt i år, eller bara lite kaxigare?
Skall snart hem till sängen, men först: Jag länkar icke. det är helt enkelt därför att det är för enkelt. Om någon blir nyfiken på någon av de bloggar eller nätsidor jag anbefaller (inga sådana tips nu) kan vederbörande alldeles säkert avvara den energi det kräver att själv skriva in adressen.
Som synes här nedan fortgår ofogs eh-äftesserie (de enda poster som har titlar.Åh, så pedagogiskt). Nr.2 utgår ifrån den första dikten som vore fullständigt idiotisk att publicera på papper eftersom den är skriven för att scrollas vid läsningen. den andra är en pinfärsk kleptomandikt & den sista har jag under flera år undrat vilken ljusnande framtid den skulle ha.
Därtill har jag idag börjat lägga ut krokar efter material till framtida eh-äften. Får se när de börjar rulla in.
Så var det med det

någonting

2004-09-21T01:24:00.000-07:00

om
du
tror
på
den
här
dikten
tror
du
antagligen
på
det
mesta
om
du
tror
att
det
här
är
en
bra
dikt
tror
du
antagligen
på
att
jorden
är
platt
(vilket
den
för
övrigt
är)
&
om
du
har
orkat
läsa
ända
hit
har
du
säkert
stort
tålamod
med
retorik
om
du
sedan
fortsätter
läsa
kanske
du
är
kapabel
att
kasta
bort
retoriken
&
omsätta
alla
dina
fina
fraser
till
praktisk
handling
om
du
hänger
med
så
här
långt
hoppas
jag
att
du
blir
så
irriterad
av
alla
orden
&
det
korkade
(men
knappast
flytande)
tilltaget
att
blott
sätta
ett
på
varje
rad
så
dikten
ser
ännu
längre
ut
än
den
faktiskt
är
att
du
till
sist
skrider
till
verket

***

på var mark

helt smartfri

demonstrationerna har alla haft som mal

om vi gav kapen

***

(någonting om havet)

"Havet är fullt av vatten
och vi får aldrig veta varför"
Eric Satie

fiskarna står & stampar
vid hamninloppet

*

havet tittar konstigt
på dig. du börjar ånga

& skumma. näktergalen
pladdrar sig in i ditt öga

sätter sig tillrätta där
& doppar fötterna i vattnet

*

tidvattnet kliver in
i deras illa placerade tält

utan att knacka. de
två främlingarna

svär på varsitt språk
som inte talas i den trakten

*

i fiskeläget i Salou
reder fiskarnas fruar ut näten

i så djup koncentration
att eftermiddagssolens ljus

tar en hänsynsfull omväg
runt deras ögon

& dagens fångst
läggs på is

i likhet med planerna
på en roligare,

& därmed mänskligare,
samhällsordning

sedan säljs fisken
vid kajen

*

förr om åren ansågs det
betyda otur om fiskargubbarna

kunde simma. därav följer
att det var strykande åtgång på dem

(det var väl ett skäligen
onödigt påstående)

hade de haft tillgång
till dagens genteknik

är det enkelt att föreställa sig
fånigt långbenta fiskare

*

benen från dem
som drunknat bidrar

till att lindra
havets kalkbrist

*

flygplanet hänger stilla
& tyngdlöst utanför kusten

2004-09-20T01:15:00.000-07:00

Som ni ser är föregående text en (med mina mått mätt) lång diktsekvens. Därmed är nätförlaget ofog fött. Då & då kommer jag att lägga ut längre texter (omfångsmässigt någonstans mellan det som fungerar till en tidskrift & det som skulle kunna tjänstgöra som häfte) enligt en sentida tradition i engelskspråkiga länder, där dylika ting kallas echapbooks. Egentligen är det en trycktradition som flyttat ut på nätet. I tryck brukar en chapbook omfatta cirka 15- 30 sidor & ofta tryckas i vackra utgåvor i små (ibland blott något tiotal, men oftare något hundratal, exemplar) upplagor. En elektronisk chapbook kan landa på mellan tre & något trettiotal utskriftsidor. De är gratis att ta del av (&, i förekommande fall, ladda ned). Jag väljer att kalla ofogs variant för "eh- äften" varav det ni kan läsa nedan utgör nummer 1. Två saker till: Det egna material jag offentliggör vare sig som vanligt blogblajande eller i eh- äftesserien kommer inte att vara behäftat med författarnamn vid publiceringstillfället, är materialet tolkat från annat språk är mina tolkningar på samma sätt nästan anonyma. Och allt material av andra personer jag lägger ut som eh- äfte är saker jag frågar efter, inga icke efterfrågade textmassor kommer att läsas i detta syfte. Gissningsvis kommer de flesta eh- äften att vara lyriska till sin karaktär. Slutligen; allt i serien kommer, så vitt jag kan ha kontroll över det att vara förstapubliceringar på svenska. Om jag väljer att göra något undantag från den regeln kommer det att framgå tydligt.
Nog om detta. Snart släpper jag er till eh-äfte nr. 1: hollokaos.
Men först några nättips:

www.corpse.org

är nätupplagan av den klassiska tidskriften Exquisite Corpse & redigeras av Andrei Codrescu, som i sig är värd en storskalig introduktion här i landet. Liket, det utsökta, är en njutning om än något svåröverskådligt presenterad. Av pappersutgåvan har jag blott sett en antologi samlad, så om den är mer grafiskt lätthanterlig kan jag inte yttra mig om.

http://onemillion footnotes.blogspot.com

är värd att rulla ned tills man finner texten på.

www.rafahtoday.org

är ännu en palestinsk källa till kunskap.
Jomen, vidare, vidare mot nya ordvitsar

hollokaos

2004-09-19T16:45:00.000-07:00

1
är det ett rymdmonster
som står & slår tungfotade
rytmer på trappräcket?
en stor & fullständigt förståndig hund
lägger framtassarna på
hans axlar & säger hej. språket
språkar sprakande med
en sparkstötting. är det möjligt att
förväxla en penna fylld av
plötslig energi
med, kanhända, en ros?

2
i en kanna vi fann i Venedig
vägrade Venedig finnas & andra
städer doppade sig blott artigt. barnen
rusar in i hallen, drypande blöta
för att vattenslangen sprack.
de springer över gatorna
böjda under regnets vikt
& ritar mönster på utvalda
fönster. & där någonstans är
samma gamla djungel,
men med nyligen omskrivna lagar

3
första tanken är inte
att sova under dessa
varma, nästan ljusa, sommarnätter.
vid kejsarens hov
rådde på den tiden synnerligen
stor kreativitet. någon som troligen
inte var kopplad till det hovet
sparkar sönder Manhattan varje natt
& den här trädprydda gatan
är din & min & det är sent
& månen ryms med lätthet i en rockficka.
du öppnade dörren & den slog dig
med häpnad när den började tala
om den bortrationaliserade byfånen
& det var varken dörren eller byfånen
som var på trottoaren. dina ord
får mig att le
just som schäfern hoppar in
i taxin & i ena mungipan muttrar
"följ det där flygplanet"

4
en cyklist körde in i ett staket,
du stod på uppfarten, log
& vek upp dina överflödiga
långbyxor. fjärilar kan
ta anstöt av sådana påståenden

5
du drömmer att du reser genom vatten,
vaknar genomblöt & stänger
fönstret som blåst upp under
natten. fem timmar in på resan
börjar du längta efter
att anlända framför en stor videoskärm
där bussbytestider utannonseras & att
reserusig sträcka på dina stela lemmar

6
i månskenet närmade han sig
den lilla timrade stugan utslängd, så
såg det ut, i åkrarnas skärningspunkt.
här odlar vi mat istället för saker
såsom pengar eller berömmelse
& så har vi vår lilla rabatt med
noveller, en flerårig sort, många
är skissartade. ett anmärkningsvärt
påstående, men möjligen sant.
vi har inte hört av honom sedan
han förklarade att han arbetar med
en avhandling avseende konsten att
kaosa & hur den förhåller sig till
en tid av dagar en tid av fiskar,
men han lovar att det blir
en text som inte liknar någonting
annat, inte heller de skalor
som håller harpan stämd
bara för att de kan

7
någon minns
men motar nostalgin i grind. mitt i en
Aprilvind
klarnar huvudet & vi strippar för solen.
utan tvivel verkade det så för dem också,
men ingendera parten kunde säga sig
veta vad som faktiskt hade försiggått. vi hade
ett lik i ett dike, men
jag hade inte den blekaste om varför.
sålunda gick jag & tog en öl,
kanske skulle jag komma på någonting
& liket taga sitt dike & gå

8
en tecknad kofösare som
på sin talande häst rider
in i solnedgången.
det fanns (finns) alltid någon
ny historia om folkvandringen
västerut över de ohyggligt stora
öde (nåja, nästan) landskapen. sånger
sjungs i huvudet eller i närheten
& måsar lever jävel.
de skulle återkomma

9
grabben som kallade sig trevlig
gräver i garderoben & finner
mer skojiga nazister!
här bryter vi strofen för att få in

luft & rymd & göra livet
lite lättare för dig. nyfikenheten
klarar sig ändå, ty den beror inte
av katter (var kom de ifrån?) utan
av fotosyntes & bakterier
aktiva huvudsakligen i skymningen
eller om natten

10
allt underligare nyheter
väljs ut åt oss.
tag oss dit, pronto,
bums, på stubinen, omedelbart,
utan dröjsmål, i rödaste rappet.
havets trädtoppar
doppar sina blad
i sojavågor. ljudvågor
kluckar mot
ett rött piano
som spelar en kalkonfilm
där locket ställer sig
i givakt alltmedan en kö
bildas & häver sig upp på
biljardbordet

11
blir the Supremes
bättre med åren? håller de valvaka
nu igen? vaktmästaren
byter glödlampor
i våra upplysta huvuden.
vi tackar med att blinka
fyrfaldigt. ett rymdmonster
rasslar rytmiskt iväg bortåt
soluppgången, sjungande
"I'm a poor lonesome spaceman"

Blott en kort notering: Några fraser i dikt(skevens)en kommer från Anselm Hollos skönt omfångsrika urvalsvolym Notes on the Possibilities and Attractions of Existence (Coffee House Press, 2001) & har tolkats till någon sorts svenska av mig. Hollo fyllde 70 tidigare i år, vilket fick mig att begå detta lyriska dåd.

2004-09-17T15:51:00.000-07:00

(didaktisk dikt)

varde våld. järnrör
regerar. egentligen är
det gevärskolvar som
traditionellt används för
att krossa knäskålarna
på lämpliga skitskallar
men det går lika bra med
vad som helst som är
hårdare än selleri. järnrör
regerar. varde våld

Så var det gjort & jag återgår till att vara en mild & timid skald ett tag. Årets Encuentro är slut, vår kvarvarande skald har åkt tillbaka över Atlanten & Nerudaveckan fortlöper två dagar till. Har inte haft så mycket tid till nöjesläsning, men vill ändå tipsa om Göran Wassbys diktsamling från i våras, den heter Tanketrängsel och är utgiven av Durutti Förlag. Det är dikt i en tradition där det föreligger en påtaglig risk för tomt poetiserande, men Wassby glider för det mesta undan de fällorna och blixtrar stundom till ordentligt.
Nå, nog nu. Dags att förbereda aftonens uppträde.

2004-09-13T19:12:00.000-07:00

Ett tag sedan senaste notering. Precis återkommen från en stuga utanför Ängelholm där vi suttit & babblat, ätit & beskådat en ordentlig stjärnhimmel. En del öl konsumerades förvisso också, så det här kan bli mer än vanligt slarvfelat (& det ordet var medvetet).
I min första notering utlovades mer om MTC Cronin, här följer det. Först en liten dikt, den första jag tolkat från den briljant betitlade diktsamlingen Bestseller (Vagabond Press, 2001):

SÖKER

Alltför många gånger
Finner jag mig sökande i mina dikter
För att se om de är begripliga

När skall jag lära mig
Att glädjen har sin egen logik
Formad som ett solflöde!

MTC (eller som hon egentligen heter; Margie) Cronin bor i Maleny, Australien & har fått ut sju större & tre mindre diktsamlingar (i tryck, plus några på nätet- sök själva om ni blev nyfikna), den senaste More or Less Than 1-100 utkom(mer) i september i år & bygger formmässigt på Fibonaccis talserie. Hon håller på med en avhandling om "poetry and law", som har knoppat av sig i (om de inte är en del av själva avhandlingen) ett större antal dikter & några essäliknande prosatexter. Såvitt hon & jag vet är ovanstående den första dikt av henne som offentliggjorts på svenska. Fler kommer alldeles säkert inom en överskådlig framtid (vilket är ett fullkomligt idiotiskt uttryck, men får passera för den här gången). Om hennes diktning kan man säga åtskilligt, för mig räcker det med att den, liksom hos så gott som alla skalder jag finner stimulerande sträcker sig vida åt alla håll, i formen såväl som i språket & innehållet.
Ingen egen dikt idag ty duschen kallar

2004-09-07T03:23:00.000-07:00

Philip Whalen skrev i en dikt som han kallade Till min far att han är "upptagen med att förvandla sig till många tryckta sidor", en beskrivning som undertecknad ibland kan känna igen sig i. Nu sitter jag mellan två tidskriftsnummer. Mana kom från trycket i fredags och nu på torsdag eller fredag kommer Encuentro, på lördag börjar Poesimötet här i Malmö & Pablo Nerudaveckan. Tja en folktribunal mot Georg Buske också, men den stödjer jag blott andligen. Det är alltid skoj att trakassera maktvarelser (människor är de definitivt inte) i synnerhet om de dessutom är så lättmobbade som Buske. "I allmänhet finner man obändiga terrorister i regeringspositioner i Amerika eller Västeuropa." sade Bernadette Devlin luttrat (efter ett liv i Nordirland) i ett tal för 22 år sedan när hon beskrev sin syn på det moderna IRAs uppkomst och berättigande. För övrigt är den bokpresentation som nämndes senast på torsdag i stället för tidigare i kväll, nåväl & det blev en mening som kanske är grammatiskt skum. & när vi nu ändå ägnar oss åt skumma saker:

blir detta en dikt
den dikt det bör bli
blir en dikt till till dig
som inte vill bli diktad
med någon kroppsdel
utom huvudet (svårt
att inte använda
händerna under något
led i processen)

dagens dikt, knappast värdig P1s programpunkt med samma namn. Det är däremot åtskilligt av det som trycks i Dokument, en aningen oregelbunden tidskrift som görs av en handfull pojkar i Göteborg. Vackra, på senare tid också omfångsrika, bokliknande saker i stort format & liten (100 exemplar) upplaga som sällan är mindre än spännande & oförutsägbar, ett nytt nummer borde vara i faggorna snart. Nog nu för i natt

2004-09-03T04:32:00.000-07:00

Gårdagen blev överho(p)pad. Sålunda idag. Som blivit i morgon. Ack, dessa nattugglor. Ägnat åtskilligt av tid & energi åt att korra, kommentera, föreslå små justeringar i & på andra sätt påverka Paul Nilssons heroiska tolkning av Aldo Mazzucchellis fullständigt underbara, 8 sidor korta, dikt Alla sakers katalog (Catálogo de todas las cosas)- från en även i original ännu opublicerad diktsamling. Den kommer i tryck nu i veckorna (på båda språken) i tidskirften Encuentros nya nummer. Härom dagen läste jag även om Angela Garcias första svenska bokutgåva Om flyktigheten/ De la fugacidad (jo, så klart tvåspråkig), en vacker liten för hand trådbunden volym utgiven av Aura Latina i 200 numrerade exemplar, som utkom i mitten av maj. En eller annan korrekturkonstighet konstaterar en yrkesskadad, för övrigt väl värd att lägga vantarna på. Lugn & svängig lyrik i Lasse Söderbergs svenska språkdräkt. Är man i Malmö måndag kväll (nu, den sjätte) klockan 7, kan man uppsöka Gregers Antikvariat för bokpresentation (gissningsvis av flyktigheten). Någonting helt annat nu. En blog jag inte anbefallit ännu, så då blir det nu.

http://blommans.blogspot.com

upphovsmannen hävdar att den avser vara journalistiskt lagd (fackidioter är vi allihopa), så då blir det väl så. Hittills ( startad samtidigt som ofog) en text om Muhammed Ali.
Medan jag ändå är på reklammakarhumör:

http://epc.buffalo.edu

där är lätt att förirra sig rejält bland sällan mindre än oförutsägbar (vilket här & härefter används som ett kvalitetskriterium) lyrik, tyvärr är åtskilliga av länkarna döda & flera av författarhemsidorna långt efter i uppdateringen, men ändå.
För er som läser spanska:

www.zapatosrojos.com.ar

med ett stort bibliotek med texter som fylls på allt som oftast.

Hörde även härom dagen eller så att en chilensk domare (eller om det var regeringen, börjar bli lite suddig i konturerna nu) har avskaffat Pinochets immunitet, det värmer ett härjat anarkohjärta.

Så dagens dikt.

nu njuter nyblivna navkapslar
en felnavigerad struts, inte som
måltid, men som sällskap & scenen
förskjuter sig en halv minut in
i framtiden & fastställer framgent
att det här bara är blaj, men att den
föredrar det framför att snurra
runt i stadstrafik & med det begår
den ett syftningsfel & förvandlar sig
till en uppsättning navkapslar som
glänser i septembergryningen

2004-08-31T23:06:00.000-07:00

I morgon blir det kommentarer om goda ting, nu blott en liten dikt:

detta drivmedel dräper draperierna
som drags för fönster för
att inte visa vissa vitmenade
bens menande blickar & Berettan
klickar, knäpper av fingrarna
& fingrar nyfiket & oresonligt på
sin omgivnings psykiska gräns
som för stunden sitter
grensle över gräsmattan, gräver
gropar & slår små hål

2004-08-29T23:52:00.000-07:00

men mellan makabra
visioner av dimmiga
hedar, dammiga torvmossar
& molokna moar
ställer sig vindsvepta
dammar upp & ifrågasätter
sättningen som skall spela
symfonin

2004-08-29T06:11:00.000-07:00

Kanske förbryter jag mig nu mot upphovsrätten. Om så, alltså om någon informerar mig om det, tar jag naturligtvis bort posten bums.

Jag har tillbringat natten med att putsa på några tolkningar av dikter skrivna av Amy King, en våldsamt stimulerande utmaning & kanske blir det tillräckligt material i sinom tid för en mer formell introduktion. Nu vill jag lägga ut en av dikterna här istället för att göra en lång utläggning om varför ni borde läsa henne. Alltså ingen egen dikt idag (för övrigt finns det en plan med att blogdikterna har så likartad form & läggs ut en om dagen). Amy Kings hemsida, med åtskilliga dikter & presentation har adressen:

www.amyking.org

Dikten jag har valt kommer från the Citizen's Dilemma (www.durationpress.com publicerad 2003)

Min dragspelstraktat, ursäktsudde &
mitt broskkamouflage simulerar
en avsiktlig medborgare.
Alla ting måste kött,
så även detta törne i mitt hjärta.
Saliga äro plogfårorna där
de slaktade spökena odlar och förruttnar.

Gud, i sin oändliga tristess, tecknar mig.

2004-08-27T22:41:00.000-07:00

som sommarens solstekta
dagar drog iväg utför
störtloppsbacken backade
blålackerade bagarlärlingar
in i en annan annonspelare
& tog tag

2004-08-26T22:00:00.000-07:00

Apollokomplexet.
Lyssna noga. Apollokomplexet.
Jag skulle kunna citera större delen av boken för att förklara varför. Alltså låter jag bli. Han heter Malte Persson & gjorde min vår avsevärt skojigare än den annars hade kunnat vara.

& så innan jag går iväg att taga mig en öl, dagens lilla dikt:

djupt inne i dimman
dammar dramatiska
partiklar av de algoritmiska
människorna medan
moderskeppet långsamt
sänker sig

2004-08-25T14:20:00.000-07:00

sparvarna & spindlarna samtalar
om den arme krake till armé
som viftar med armen, den
andra blev hatthängare
på stabshögkvarteret
i kvarteret bortanför
kulspelplanerna planerade
för
av

2004-08-25T13:16:00.000-07:00

Maggie Thatchers son, Mark, misstänks vara inblandad i ett kuppförsök i Ekvatorialguinea. Vad säga? Dåliga gener. Kronisk kolonialism. Tja.

versemag.blogspot.com
glömde jag bort igår, nu är den vederbörligen anbefallen.

Mer senare

2004-08-24T16:15:00.000-07:00

Mellan arbetsuppgifterna. Fyra bloggar som kan intressera er som hyser intresse för halvt orimlig lyrik & kommentarer om sådan:

nakayasu.blogspot.com
www.ongoingshow.blogspot.com (båda sköts av Sawako Nakayasu)
robmclennan.blogspot.com
ronsilliman.blogspot.com

Så verkar det finnas tid till en liten dikt:

(Rice wouldn't admit mistakes)

ris skulle inte erkänna misstag
även om hela fältet tömdes
på tomglas som, förövrigt, föredrar
föredrag i andra ämnen än
ut- eller, för den delen, in
rikespolitiska
småaktigheter som, med hjälp av
sedan länge officiellt avskaffade
metoder, försöker förmå ris att
erkänna misstag som de (tomglasen
alltså) inte kan få någon annan att
erkänna, inte ens med mutor

som ju, som bekant, ingen
ägnar sig åt

2004-08-23T17:37:00.000-07:00

Vad ska ni vänta er? Fan vet. Foglöst sammanfogade störningar & litterära provdockor, kanske. Kommentarer om det som s(t)imulerar mig & kompakt tystnad om allt annat. Nog svammel nu. Första provdockan, skriven i stället för en redaktionell text till tidskriften Encuentro, vars hemsida är under konstruktion & förhoppningsvis snart färdig & välmatad. Dikten (mest direkt första raden ) härstammar från titeln (som utgör första raden) till en dikt av MTC Cronin (mer om henne & hennes verk senare) & hennes till förfärande stora delar ursköna samling Bestseller:

den kvinna jag kommer att bli
bleker inte sitt hår utan
hårddrar alla resonemang,
rekommenderar rasande resårer,
rusar in i skymningsblinda
trädstammar, stenar stamtavlor
& stammentalitet, staplar
grässtrån på staketstolpar
& uppför sig allmänt störande
(& stötande) mot bland
andra den kvinna jag kanske inte
kommer att bli